i-lands problem i ett nästan u-land
Det enda par mammabyxor jag äger är definitivt för små nu.
jag kanske är schizofren...
....(upplysningsvis) till er som läst dagens två tidigare inlägg.
själv är jag inte kvalificerad att göra en sådan bedömning.
familjen strandberg-vackrast i universum?
Syster yster och Aron
Jag har den vackraste och bästa familjen i världen! Eller t om galaxen!
Hur är det möjligt! Kan jag vara förblindad av vår utstrålning...
Kärlek, mina vänner, kärlek.
(Nej, var nu inte så elak och säg att den gör oss blind. Det hade inte räckt med att bara förblindas för att kunna älska George Bush t ex. Barabara ser säkert något fint i Mr President, trots att jag har väldigt svårt att föreställa mig vad det skulle kunna vara. Svårt att låta bli att vara elak när den mannen nämns, måste jag medge.)
Kärlek får oss att se allt det vackra i våra älskade. Och också i oss själva förhoppningsvis.
Kärlek. Det är bra grejer det!
dö, säger jag! ja du i din gamla Nissan! DÖÖÖÖÖ!!!!
Imorse körde jag (som vanligt) förbi en trafikolycka och det enda jag tänkte och även mumlade för mig själv var: idioter!
Kalla mig pessimist men jag tror aldrig att trafiksituationen här i landet kommer att förbättras. Det spelar ingen roll om trafikanterna kör bil i femtio år till, det är något fundamentalt annorlunda i kulturen här som gör att säkerhet på vägarna inte är av hög prioritet.
Jag är inte född här så jag vill inte föreläsa eller förändra något jag inte förstår mig på, jag bara försöker hålla mig undan de mest uppenbara galningarna och fyllona i trafiken. Inte lätt. De är många och de är allestädes närvarande.
Grejen är den att man kommer på sig själv med att önska att folk ska stryka med. Jaa, det är hemskt och inte alls snällt men när jag just blivit omkörd av en tiotonslastbil med en marginal på ungefär 5 mm samtidigt som pickuptrucken framför mig bestämmer sig för att det är onödigt att vänta på att låta mig passera, bättre att bara glida ut i min fil och låta mig tvärbromsa eller bli krossad av ovan nämnda lastbil. Jaa, då önskar man död och lemlästning åt dem alla. Bara dö! Helst med mycket, mycket smärta involverat och väldigt långsamt.
Tyvärr är det ju inte dessa idioter som kommer att döden dö utan lilla jag på min moppe. Livet är inte rättvist och ej heller döden. Dessutom är inte döden en stor grej här och det är så att säga pudelns kärna (tror jag): om man inte bryr sig om döden eller är rädd för att dö är det ju bara att tuta och köra!
Önskar jag vore buddhist, liksom...
rosa pumps. precis vad jag vill ha.
Kolla in http://mariavuitton.blogg.se
Maria hade en annan tävling i förra veckan där hon frågade vad man trodde hänt med hennes håliga vägg. Svaret var granatsplitter. Det får en att tänka till.
"strong like a bull"
Här föds alla människor med en klar och tydlig insikt i föräldraskapets alla uppgifter.
Speciellt alla kvinnor, vi vet allt om amning AUTOMATISKT, det har min doktor sagt. Så det så.
Ni kan fortsätta med era kurser hemma:
Q: Will there be men in the class who snicker every time the instructor says the word "vagina"?
A: Yes.
Q: Will my husband be one of them?
A: Probably.
Q: Will it be annoying when he and the other men in the class high-five each other during the break and say, "Our boys can swim!"
A: Yes.
Här kör vi på au naturel.
"Strong like a bull" är för övrigt Mikeys favoritkommentar efter han svarat på frågan: "Boy or girl?"
jag undrar sa flundra' om gädda' är en fisk
Jag såg två filmer liggande i soffan utan att somna!
För er som inte träffat den gravida zombie-liknande Pernillan, kan ovanstående låta konstigt. Men faktum är att hela första trisemestern levde jag i ett koma-liknande konstant hungrigt tillstånd. Det var jätteobehagligt de nio första veckorna av graviditeten när jag faktiskt inte visste var det var för fel på mig. Jag trodde jag var riktigt sjuk.
Nu är jag inne i sista trisemestern, tror jag och börjar bli Evil Dead-liknande igen. Jag kommer hem från jobbet, äter middag och somnar framför tv'n. Vaknar vid 23-tiden när Mikey drar till jobbet och stapplar in i sovrummet. Sedan måste jag naturligtvis upp minst en gång mitt i natten och kissa.
Så att jag var vaken igår kväll var lite av en händelse.
Jag har försökt fatta det här: min syrra fick ju just barn och hon sover kanske max fyra timmar igenomsnitt per natt sedan Aron poppade ut. Är komagrejen någonslags uppladdning inför födseln? Isåfall funkar det inte jättebra för även om jag konstant är trött så sover jag riktigt illa. Magen är i vägen eller så är det för varmt eller så ska man kissa igen eller så krampar benen... Det är som ett kosmiskt skämt. Eller ett test.
Del ett: sov riktigt illa i minst fem månader och
Del två: kläm ut det lilla livet, det kan ta upp till 2 dygn med lite otur och ont gör det också
Del tre: håll dig vaken så länge du kan för just när du håller på att kollapsa så ska han ha mat igen
Del fyra: nu är du lagligt förbunden att ta hand om ungen i 18 år
Ändå gör folk det här frivilligt om och om igen...
Det ger mig hopp om att jag är på väg in i ett riktigt äventyr!!! Jag är bara sen på att fatta grejen.
relativitetsteorin i förhållande till salongsbesöket
om inte min frisör vore spårlöst försvunnen sedan oktober skulle jag åka och klippa mig efter jobbet. klippa sig ska man alltid göra medans man är på gott humör eftersom det så lätt och så ofta (!) blir helt fel. åtminstone enligt 99% av min bekantskapskrets.
(jag undrar varför, det är ju trots allt en treårig utbildning de flesta frisörer gått? kan det bero på bristande kommunikation? frisörer som tycker de vet bättre än kunden? eller är vi kunder bara väldigt vaga i våra beskrivningar av hur vi vill ha det?)
litet tips:
när det kommer till att toppa dig. var inte dum. läs och försök att förstå följande självklarhet:
DIN UPPFATTNING OM HUR LÅNGT 5 CM ÄR OCH FRISÖRENS UPPFATTNING OM 5 CM ÄR TVÅ MYCKET SKILDA ENHETER. (i detta fall verkar centimetermåttet lite som tiden, som ju vi lärt oss av farbror Einstein är RELATIV)
alltså. jag menar allvar. om du inte fattat det ännu så klipp dig själv.
lyckligtvis är jag en mycket tacksam frisörkund eftersom jag aldrig riktigt blir upprörd hur det än ser ut. det växer ju ut igen. annars finns det en massa fina huvudbonader att bära.
det är inte som en plastikoperation, för sjutton!
när man vaknar upp med en penis istället för de dubbel d tuttar man sett fram emot, DÅ är det på sin plats att klaga.
men min frisör är borta och ärligt talat så blev jag lite besviken sist när jag provade en ny. han fattade inte grejen. eller var det jag?
läs inte. det är bara gnäll.
Jag är alldeles för duktig på att negga ut mig själv och speciellt när jag börjar fundera på vad jag gör här på världens mest opassande arbetsplats. Jaa, jag önskar jag kunde säga upp mig. Bara det vore så tillfredsställande att jag skulle gapskratta i en månad.
Det är ju bara en månad kvar nu. Kanske kan jag börja skratta nu. 250-300 timmar. Känns aningen tungt.
Uppenbarligen inte rätt tidsformat att tänka på.
5 veckor, 29 dagar.
Inte heller riktigt bra enheter.
Tydligen är det jobbigt att skratta också.
Hå, hå, vilken pessimist jag är. Jag borde inte få släppas lös bland mänskligheten.
Jag återkommer när jag har något roligt att förtälja.
return to sender
I går fick jag följande sms:
"P you're great!"
och
"P2 rules!" ...nu började jag ana ugglor i mossen
samt avslutningsvis
"oh wait you're P1 the true original...(i think i'm stoned)"
Fel mottagare, det var jag.
De var menade åt Petra (P2).
Hörru Tom, jag är inte så dum jag heller, det ska du veta!
XXL, baby!
Höft-och-rump måtten var inte lika roliga men dock imponerande.
Needless to say, jag hittade ingen bikini som passade men nu vet jag iallafall att XL är för litet.
Shorts och bikinitopp börjar låta som min melodi. Eller våtdräkten då, den har ännu inte försvunnit ur mitt sinne, men praktiskt sett så är våtdräkten...inte så praktisk. Och jag ska ju inte dyka.
strandad val uppspolad i khao lak
jag drömde att någon kraschade in i min parkerade bil. det påminde mig om att jag måste köra upp snart igen. kan bli hur kul som helst. skönt att jag är trettio och inte femton. mitt tonårsjag hade inte pallat det första misslyckandet och ett möjligt andra hade fått mig att bli bulimiker.
nästa helg ska karln dj:a i Khao Lak så nu måste jag hitta en bikini. vi får en strand villa att bo i. jag funderar på en wetsuit, eller så kör jag thaistyle, jätte-tshirt och shorts. som sagt, tur att skönheten kommer inifrån...
boxar barn
Jag tror att jag kan stå ut här tills det är dags att åka till Sverige och höja befolkningsantalet
Speciellt just nu är det bra. Personalen har dragit. Det är bara jag och security-vakten som går rundorna. Folktomma kontorslokaler är bra mkt mer tilltalande.
Idag har min lille gosse sparkat mig i revbenstrakterna några gånger. Det är inte jätteskönt men än så länge är han inte stark nog för att det ska kännas obehagligt. Men konstigt är det. Han boxar till då och då, alltid när jag just glömt bort honom. Men ganska regelbundet, han kör en morgonmatch, litet lunchspel och en ordentlig konsert framåt eftermiddagen. Sedan brukar han ta en paus till framåt sju, halvåtta tiden. Vid 23 är det party igen och sedan vid väl valda tillfällen under nattens gång. Gärna när jag just funnit en någorlunda skön ställning.
Jag tror att han kan bli galet bra på Muay Thai. Han verkar redan ha förstått att man kan armbåga, knäa och skalla förutom de mer standardiserade knytnävsattackerna. Talangfull.
Med en morfar som boxades i sin ungdom och en farsa som utövade Kung Fu och en morsa som spöade lillasyster och lillebror så fort tillfälle gavs så...
pingstsyster pernilla
Jag har just fått bildbevis på att jag aldrig borde gått ur Pingstkyrkan. Estetiskt sett så är jag den mest fulländade pingstsyster jag någonsin vilat ögonen på:
Det hänger på hatten. Den är helt perfekt, inte ens min mormor Margit såg mer pingstvänsaktig ut.
tack till Gabi som tog den här bilden i somras
...men mitt inre är så jättevackert..jag lovar...
Det som hänt mig hittills ligger liksom inte på utseendets plussidor:
1 Gäddhäng...en helt ny innebörd. Betoning på häng.
2 Finnar, hade inte fler som tonåring.
3 Celluliter, en ny erfarenhet för mig och en jag mkt gärna aldrig stiftat bekantskap med.
4 Allmän fetma, visst jag låg på den mulliga sidan redan innan graviditeten men t om fingrarna är prinskorvar nu.
5 Svett-attacker, visserligen en vanlig åkomma bland västerlänningar här i Thailand, men inte i fullt luftkonditionerade utrymmen. Jag betackar mig speciellt rövsvetten. INTE sexigt.
...nu är jag redo för skenet och glansen
...just send it my way
...jag väntar.
must tapp
Förresten blir jag så trött på min chef som ALDRIG kan säga något positivt om mina prestationer. Eller ens nämna att jag presterar överhuvudtaget. Han bara kommer med sin förbannade lista på nya klagomål.
Herregud, har karln aldrig läst en bok om ledarskap?
Eller egentligen, det behövs inte för sunt förnuft säger att i alla mänskliga relationer om man skall kritisera någon bör man också slänga in ett positivt ord eller berömma en handling personen ifråga klarat väl. Är jag helt ute och cyklar?! Är inte detta helt självklart för alla!?
Jag tappar must, som vi sa uppe i Norrland i ungdomens dagar.
Jaa, jag tappar verkligen must.
Vilken tur att musttappet är jobbrelaterat. Det är ju bara 50 timmar plus i veckan jag spenderar här så... Bitter?!
Jag?!
Tur är väl också att jag vet att jag gör en massa bra saker varje dag, annars skulle jag bli riktigt ledsen, kanske.
rör inte min kompis
1:44 PM me: of course
hursom haver. en kaffe alltså? efter fem? starbucks central?
1:45 PM Hernqvist: ja
det tycker jag
1:46 PM me: bra, nu måste jag ringa en synnerligen otrevlig människa och vara spydig å jobbets vägnar. enda bra med mitt jobb. puss. over and out
så där ja. idag kommer jag att träffa en livs levande människa och umgås! det är ju helt otroligt! vi jobbar inte ihop, hon är inte min chef, hon är inte min pojkvän och hon är inte min granne. det är en kompis, en person jag valt att umgås med, de växer inte på träd...jag har såna irl, fast det glömmer jag bort ibland...
dj-frugan
Chani mailade precis jättefina foton från King's Cup Regattan. Duktig fotograf.
Min pojkvän gör sig bra på bild, det är en av hans talanger. Hans talanger är artistiska och intimt förbundna med utseende. "Opposites attract," sägs det ju. Uppenbarligen stämmer det eftersom jag alltid ser lite förstoppad ut på bild samt är ytterst lite lagd åt det konstnärliga hållet och sisådär ytlig.
Nu ska ni få se...
skolbesök
De här bilderna togs igår på British International School. Det är en privat skola för barn med rika föräldrar. Normalt ser skolorna helt annorlunda ut, man brukar vara glad om det finns en fläkt att tillgå...
Jag nästan saknar mina dagar som lärare...men bara nästan.
Jag bossar över ägg och ättika experimentet.
Lektanten Pernilla
ännu en död
Hur som helst, eftersom det är jag som bär byxorna i vårt hus (härligt sexistiskt uttryck, inte sant?) var det jag som fick äran att förflytta Stinas kropp till graven bakom huset.
Hon levde ju i och för sig på lånad tid som man säger. Hade jag inte hittat henne när jag gjorde och tagit hand om henne hade hon varit död en vecka senare. Jag antar att hon blev förgiftad. Hon hade ju kvar sin gamla vana från gatuhunds-tiden att käka avfall. Kanske var det råttgift. (Hoppas vi inte, en riktigt avskyvärd död, har jag hört).
Inga fler hundar i strandberg-herreras hus. Det kan ni lita på.
det är bara onsdag
Tiden går långsamt när man är trött och längtar efter sin lediga dag. Kan inte någon vetenskapsman eller kvinna komma på varför tiden är relativ och se till att uppfinna någon mojäng som speedar upp den när det är nödvändigt?
Idag ska vi på skolbesök och berätta om tandhälsa för tolvåringar. Jag föredrar yngre barn, de är inte rädda för att ta plats. Som lärare var alltid mina lektioner för 6-8åringar riktigt kul och tillfredsställande. Jag är bara lek och aktivitetstant idag. Dr Ae och Dr Da ska leka lärarinnor.
Mitt galet goda humör är på uttåg, måste springa efter och fånga in det...
icke självmordsbenägen
Tack och lov har ännu en dag gått nu så jag kan åka hem och göra något vettigt som att läsa en bok.
jag har kört racerbil heeela dan...
Finlands-aspirantSuttit i möten hela dan. Nu åker jag hem och slutar tänka framför tvn.
Svenskar är för tråkiga förresten, önskar jag vore finne!
jag jobbar för mycket och sover för lite
Jag hoppas att detta beror på att jag bor i ett så trasigt land som Thailand där jämlikhet är ett helt okänt begrepp för alla utom överklassen. (Ironiskt va!)
Eller är det så att i 2000-talets Sverige där pappaledigheten faktiskt existerat ett tag är skötborden också placerade på damernas?
Någon får gärna svara.
Sedan kan jag meddela att jag var ute till 05.30 i söndags morse! Det blir nog sista gången på några år (herregud, en era går i graven!!!) så jag passade på så länge jag orkade.Den där festen med vitt och blått var exakt som jag trodde, skrämmande hur rätt man kan ha ibland. Men det var ju trevligt att leka värphöna med Petra. (Värphönan är den mindre kända men gravida varianten av panelhönan).
Och sedan drog jag till Lime med Jeppe men var ju tvungen att överge honom där för jag kände att jag "cramped his style". Man kan ju inte stå och se snygg ut med en gravid kvinna i släptåg. Stackarn!
Senare hamnade jag i en sjukt stor BMW med chaufför, korkad fotomodell och kåt, rik gubbe på väg till Boat Bar, jag vet inte hur det gick till men det är helt sant. Väl framme hoppade jag lättad ut och gömde mig resten av kvällen i ett hörn fast där fick jag ibland besök av glada, fulla och höga människor som jag kunde skratta gott med (för det mesta åt).
Just när vi skulle dra hem träffade jag äntligen Willem och Eddie!!! De är det konstigaste klädda bögpar jag någonsin träffat, och de är helt underbara galningar. Tyvärr tillhör de den era som ju just gått i graven så jag räknar inte med att se dem på ett tag igen.
Jag sov till 12.15 igår. Sedan gick vi på bio och såg "clover field" som jag diggade stenhårt.
Jag är fortfarande trött, som sagt, jag drömmer om femdagarsveckorna.
koncentrationsvårigheter
Jag sitter här och icke-jobbar och läste just det konstigaste inlägget hittills. Sann historia tydligen: http://junitjej.blogg.se/1200674121_hrt_idag.html#comment
Man vill ju bara gråta eller skratta, åtminstone skaka på huvudet iallafall. Jag var tvungen att kommentera: det har ju aldrig varit så tydligt att kött är mord, för att uttrycka det med en gammal ungdomsslogan.
Det här att icke-jobba är inte en lätt sak vill jag meddela eftersom man faktiskt måste ge skenet av att vara djupt involverad i en galet invecklad arbetsuppgift. Egentligen är det nog lättare att bara göra det man ska. Men lite tråkigare.
Har ett par punkter kvar på dagens lista; skriva en rapport från gårdagens möte i punktform, det ger jag en tvåa på tråkighetsskalan (1 är tråkigt men kan innebära oväntade uppiggande moment och 10 är så tråkigt att anslagstavlans program från Utbildningsradion framstår som Robert Gustafssons inlägg på guldbaggegalan för några år sedan).
Nr två på listan är att ringa ett samtal till en Mkt Viktig Person, det ger jag en åtta eftersom telefonkonversationer är bland det värsta jag vet. Jag föredrar att prata med människor jag kan se, jag blir onödigt kort och nervös på telefon. Och så var det engelska lektionen med personalen kl 17. Den kan landa på allt från en etta till en tia beroende på hur trötta eleverna är. Med tanke på min egen pigghetsgrad så kan det nog bli en sjua.
Nu kommer chefen...så det är väl bara att ta itu med rapportskrivningen.
lördagsfest kanske?
Idag ska jag gå på tråkig fest. Jag räknar iallafall med att den blir tråkig, det är ju kanske ingen bra grundinställning men öppningar av restauranger, hotell och kuvert drar till sig en viss typ av folk som jag nu ofrivilligt blivit en av. (Och jag är mig själv nog såattsäga, det finns bara en av mig och det är jag, själv är bäste dräng, osv) Det är jobbet. Och alla män är bögar (jag är inte homofob, jag lovar men mitt liv har blivit INVADERAT av bögmän på de sista och tyvärr försöker de bara sno min pojkvän, på mycket ofina, uppenbara och ibland motbjudande vis) Och alla kvinnor är oförmögna att gapflabba och det är kanske den finaste kvaliten en kvinna kan ha.
Sedan är det en dresscode också: White and Blue. Just nu är vitt inte särskilt smickrande för min figur och vem har ägt något blått förutom jeans sedan tidigt nittio-tal?
Jag förutspår som sagt en halvtaskig afton. Ska försöka lura med mig Petra...
Nåväl, ännu en dag bakom skrivbordet skall klaras av innan det är dags för fest, så nu kör jag.
att hålla god min i elakt spel...
Idag har jag suttit i möte med el jefe (den manlige och jobbigaste) Det var han som skrev ett skitfult mail till mig, givetvis tog han upp det och förklarade sin ståndpunkt.
Innerst inne tyckte jag "Käften på dig ditt kryp, du är en otäck och orättvis gubbtorsk" men med ett leende på ansiktet och min allra förståndigaste röst sade jag sött "Nämen, jag förstår ju precis hur du tänkte och jag kan föreställa mig hur du kom fram till den slutsatsen" .
Jag är imponerad av mig själv och min ryggradslöshet. This is Thailand people, här finns det inget fack och inga rättigheter, chefen har alltid rätt hur fel han än har. (Det borde fungera fördelaktigt för mig också eftersom jag är en liten chef, men det jämnar ut sig med att jag är farang vilket automatiskt innebär att allt är mitt fel så...attans).
JAG ÄR FORTFARANDE GLAD!!! Jag älskar livet, hörni, borde jag bli ordinerad till deppade tonårstjejer eller vad!
jag är säker...stina är på smällen
Hoppas att jag har fel, då blir det en sterilisering ILLA kvickt.
Annars...är det nån som vill ha en hund?
regn och tårar
Hade en trevlig lunch med Petra, som kan vara den förståndigaste kvinnan på Phuket. Hon är nästan min idol. Vi käkade på Farang i Chern Talay och nu börjar jag bli hungrig igen, jag åt ju ingen glass.
Idag gråter min accountant, igår var det receptionisten. Det är bara jag som är gravid skall tilläggas, så jag fattar inte vad alla tårar kommer ifrån. Fast självklart börjar jag också sympati-grina. Och jag skulle väl också snyfta åt jobbet om jag inte vore så löjligt glad och obrydd.
Det är synd om människan som...var det Strindberg, som sa det? Förmodligen inte. Jag kommer inte ihåg, det gör inget, min gamla svenska lärare Christina Petersson kommer inte läsa det här ändå.
Nää, nu måste jag äta.
lägesrapport
bröstvårtefrågan...
Hahahahahaha....Okej, okej jag vet att jag är fånig och omogen...men jag vill bara skratta eller rodna eller jag vet inte när jag läser fraser som den ovan. Det är definitivt inte en av de frågor jag någonsin hade tänkt mig att ta ställning till. Outgrundliga äro Herrens vägar, kan jag bara säga.
Och ska man då, hahhaha, förbereda bröstvårtorna för amning?
Svar: Tydligen kan man få en board-certified lactation consultant (IBCLC)att examine your breast. Vilket jobb, liksom.
"så vad sysslar du med då?"
"joo, jag är kvalificierad tutt-granskare med inriktning på bröstmjölk"
Låg, låg humor jag vet. Knappt humor.
Men kan jag snälla få låta bli att ta livet så allvarligt!
glad-pernillan
Jag är just nu kanske världens lyckligaste människa. Då blir man rädd, det är liksom inte ok att vara så här glad. Något kommer att gå galet.
Det konstigaste är väl tajmingen: min hund dog i förra veckan, min doktor förbjöd mig sötsaker i förrgår, jag är ruggigt nära att bara be min chef dra åt...efter ett helt överjävligt (förlåt mor och far, syster och bror men tro mig en svordom har aldrig varit så på sin plats) mail jag mottog igår, jag väger ca 72 kg (ok, en ytlig betraktelse men inte mindre störande för det), jag vill döda min pojkvän nästan dagligen, jag är pank (det är jag alltid) och i allmänhet har jag inget annat för mig än jobb och sömn.
Och ändå är jag glad. Livet är bra.
Hade jag liksom min övriga familj varit lagd åt pingstvänshållet hade jag väl tackat Gud, nu tackar jag mig själv och mitt utomordentliga psyke.
Det ni!
doktor glädjedödare
Efter mitt läkarbesök igår har jag känt mig lite nere. Min doktor hade mage att föreslå (okej, förbjuda!) mig mer glass, pizza, burgare dvs snabbmat i allmänhet. Speciellt glassen känns RIKTIGT tungt.
Så vari består nu nöjet i att vara gravid frågar du mig ?
Och jag måste svara: det vete katten.
tackelitack
Nu har jag faktiskt ett jobb att sköta. (indignerat)
Har liksom inte tid att sitta och vänta på att det ska fungera.
dental phobia
Snarare tvärtom, faktiskt. Det är ju lite mysigt att hissas upp och ner i stolen.
Det har sina fördelar att vara chef för en tandklinik, nästan gratis blir det! Och ingen folktandvårdsgalen tandläkare som borrar en i tungan utan underbara Dr Da och skön housemusik i bakgrunden.
Jag jobbar nog på världens finaste tandklinik.
och så fint glad blev jag 
så finfin är Dr Dajag bloggar, alltsa ar jag
Jaa, det är ju helt klart av själviska skäl. Jag mår så BRA av att logga in här ett par gånger om dan och ladda ur eller ladda upp eller bara ladda batteriet. (herreminje, va fyndig man kan bli...)
Jag vill tacka Petra http://nongpet.blogg.se vars blogg jag råkade läsa. Det verkade som ett roligare sätt än e-mails att hålla kontakt med familjen hemma i Sverige och låta dem få ta del av mitt liv och min graviditet. (Speciellt eftersom farsan går en datorkurs för pensionärer och just lärt sig surfa). GO farsan!
Nu har det ju blivit lite annat än bara familjenyheter, och det ska erkännas att det är en total ego-tripp. Lite som att skriva dagbok men inte så privat.
Och sen en dag, upptäckte jag statistik knappen och det nästan förstörde nöjet. För då började jag ju jämföra mig.
Ha, klart att Hanna Fride'n (http://frankincense.blogg.se) spöar mig och absolut förtjänar det, hennes blogg är välskriven och intressant.
...Men det finns de som är fruktansvärt tråkiga och har uppenbara problem med stavning och meningsbyggnad och ändå stoltserar med tusentals läsare. Tråkighetsgrad är ju förstås väldigt subjektivt bedömd och hur många fjortisar är förresten intresserade av en trettioårig kärrings dravel?
Skit samma liksom, tänker jag nu igen efter min statistikfixering dött. Jag mår ju fortfarande SKITBRA och har t om fått några sköna blogg-polare som uppenbarligen läser mig och vars bloggar jag följer. Och jag hittar nya roliga bloggar varje dag, så inte blir jag bara lycklig av att skriva utan också läsa fantastiska, underhållande, knasiga och politiska bloggar.
Det är bra att blogga. En blogg om dan gör kroppen glad.
pernilla speaking, sawasdee kaa.
Död åt mobiltelefonen.
Den är djävulens påfund.
Man kan inte ens skita ifred sedan mobilens intåg.
Folk har mage att bli upprörda om man inte svarar. (se ovan)
Man kan aldrig någonsin komma med undanflykter till ett missat samtal, det syns ju på displayen. (också ovan)
Chefen kan få tag i en närsomhelst. (se ovan)
Ett helt nytt otrohetsproblem uppstår, är det ok med sms-sex? (nej, är svaret på det)
Folk har inget mobilvett, svarar i telefonen mitt i en konversation eller vid middagen.
Enda grejen som är riktigt bra med mobilen är sms-funktionen som utesluter allt prat.
hur manga tuggummin kan man svalja utan att fa men/problem?
Nu börjar jag dock bli nervös. Att vara gravid är att ALLTID tänka efter.
De kan ju har rätt de där människorna som hävdar att graviditeten är en sjukdom. Jag har i alla fall blivit påtagligt (sjukligt?) eftertänksam. Och om det inte är jag själv som hejdar mig och tänker "kan jag verkligen...?" så finns det gott om glädjedödare där ute.
Thailand är extremt. I morse sa min accountant till mig att inte GÅ så fort, det kan ju vara farligt för barnet.
Det är en konstig omställning, från att ha varit den minst neurotiska person jag känner till att bli betänksam över en sån sak som tuggummikonsumtionen.
klagan
En grej jag är riktigt bra på är att skriva klagomålsmail. Helst på engelska, det är galet mycket lättare att vara spydig på det språket.
Det är extra kul att klaga i Thailand. Här är det fult nog att bara vara direkt och rak, man behöver knappt vara sarkastisk för att ändå framstå som det. Och jag som nog måste räknas som en mes hemma i Sverige framstår som en riktig bråkmakare alternativt väldigt ouppfostrad här.
Hursomhelst, jag är lite speedad just nu för jag hade möjligheten att bruka denna talang i morse. En av de trycksaksföretag vi anlitar är riktiga tomtar och deras vd en ganska otrevlig varelse, full av gohok (BS på thai) så det var ett riktigt nöje att förklara för henne att hädanefter blir det inte många baht skickade åt deras håll.
Hahahaheehhehhhee.
Önskar jag fick utnyttja dessa talanger dagligen. Jag kanske skulle bli krönikör? Eller popmusik recensent. Dessa grupper verkar ju vara fulla av klagan. Eller så uppfinner jag en ny yrkesgrupp, knotare. Inga gnällapor utan riktiga professionella, sakliga men om det krävs sarkastiska klagare.
Min syrra har förresten exakt samma talang men hennes tar sig verbala uttryck, speciellt bra är hon på telefon-knot.
starka mig
Det känns bättre nu. Jag vet ju att Svante hade ett riktigt bra liv och dog en snabb död.
Nathalie sa att det är ett slags omvänt karma här i Thailand. Svante hade det för bra helt enkelt. De stackars gathundarna som kravlar omkring på tre ben med mask i magen och skabb kan leva i tio år minst, och gör det ofta.
Har bestämt mig för att inte tänka på det sorgliga mer. Jag vill inte vara ledsen.
Svante hette Svante för att hennes ägare gillade namnet och hunden och inte brydde sig så mkt om könet. Smart tänkt tycker jag. Om alla tänkte så skulle vi ha mindre problem med att bli jämställda. Skulle vilja döpa min son Lisa bara för att kolla in hur folk reagerar annorlunda inför småflickor och småpojkar. Jag är rädd att han aldrig skulle förlåta ett sånt experiment med hans liv, dock.
Det tror jag är min största rädsla inför föräldrarollen: att jag behandlar grabben efter hans bilologiska kön och inte som en människa. Men risken är ju mindre just för att det är en pojk, vi är ju inte jämställda (ännu) och de manliga könet är ju normen. Tur i all orättvisa.
Förresten finns det en bra människa som har en rolig blogg som klassificerats som modeblogg och hon heter Hanna Fride'n, http://frankincense.blogg.se Hennes blogg kan man rösta på så hon kan få vinna...jag vet faktiskt inte vad, men äran att ha Svea rikes fetaste modeblogg är ok nog, skulle jag tro. Gå till hennes blogg och hitta länken till omröstningen (jag lyckades länka till bloggen iallafall, mer än så är överkurs).
en hund begraven
Så blir lill-grisen påkörd och dör. VA?! Det känns som ett personligt angrepp.
Jag kan inte ens gråta, jag bara sitter här och känner mig...olustig. Och lite sjukt lättad att det inte hände under "my watch". Jag kan vara den dåligaste människan i världen, just nu. Men tänk om hon fortfarande hade bott hos mig och detta hade hänt, då hade ni kunnat ringa Lillhagen direkt.
Jag måste åka dit i eftermiddag och jag bara hoppas, hoppas, hoppas att tjejerna tagit sig samman och begravt henne vid det laget. Jag har redan begravt en hund av exakt samma orsak. Inte en gång till, tack.
Nu kom jag att tänka på det där uttrycket, 'här ligger en hund begraven', vad ska det betyda egentligen?
Det är ju bara sorgligt.
Kan jag få glömma allt det här nu?
svante - RIP
Svante är...var min hund. Jag tog hand om henne från det att hon var ca 4 mån gammal, när hennes ägare var tvungna att åka hem t sverige, tills de kom tillbaka i slutet av sep förra året. Då var hon nästan ettochetthalvt år gammal.
Svante var en liten levnadsglad en. Hon var sällan stilla, knappt när hon sov. Hon var extremt olydig när hon satte den sidan till (alla som äger en mops vet att de har väldigt selektiv hörsel när det gäller kommandon) men kunde ibland chockera med att uppföra sig som en dam.
Hon älskade stranden och att bada och hade en svaghet för alla motordrivna fordon, båtar, bilar, moppar...
Som liten valp sov hon alltid i mitt knä och vägrade inse att det var trångt och obekvämt när hon blev äldre och större. Kärt barn har många namn, bland de vanligaste var: lill-grisen, svante-poo, mullinutt, hörru skithund!
sa-wante (thainamnet) svante-darling och mammas lilla älskling.
I går kväll, strax före midnatt blev hon påkörd ach avled utanför sitt hus i Kata Beach.
Jag kommer att sakna den lilla skiten. Massvis.
gravid i all min glans
Tack modegudarna för att ni bestämde er för att tights/leggings skulle vara trendigt just nu när jag är gravid. Ni kan lita på att jag aldrig hade satt på mig dem annars.
Hallå! Jag är född -77, vi bar tights på ALLVAR under tidigt nittio-tal. (Vissa av oss t om envisades med att sporta dem i kombination med DocMartens ända in i mitten av decenniet).
Sådärja, imorrn är det vecka 25.
mer bajs humor?
Synd att glassen på bilden ser ut som bajs. Varför vill du äta bajs?
2008-jan-07 @ 12:38URL: http://rockpoet.blogg.se/
Jag var bara tvungen att sno den här kommentaren från sofias blogg, http://www.nostalgitrippad.blogg.se
och hennes inlägg om chokladglass.
Som sagt. Det är roligt med bajs.
morgontrafiken och den enda tysta sekunden in da hood
Tänker ta mig tid att göra en ny uppkörning i veckan. Chryslern t vänster var mycket nära att dräpa mig medelst mosning sekunder efter den här bilden tagits.
Jobbiga grannar. Borde ha fattat att de var dåliga människor i samma ögonblick de valde att måla huset rosa. Nu har de förvandlat halva gatan till en snickarbod/parkeringsplats. I morse var de konstigt nog inte igång med bandsågen. Annars är de flitiga små myror, sju dar i veckan 7-23.
Det var dagens klagomål. Nu när jag fått det ur mig ska jag koncentrera mig på happy thoughts.
Jag har köpt mig en donut som har mitt namn skrivet på sig. Nästan.
grinolle
Nu lipar jag igen, men det är bara för att David är så snäll. Helt utan förvarning fick jag en mp3-fil i inboxen. Moona, Trio Lligo, herregud!
Näe vet ni vad, ibland undrar jag om det inte varit intressantare för mig att fortsätta vara löjligt förälskad i/besatt av den mannen! Ni vet gammal kärlek och rost och allt det där.
Ja just det ja, jag glömde..det var lite som att vara kär i ett fenomen eller en ide eller seriefigur.
Men Trio Lligo...grabben kommer sparka i takt ikväll.
smart
Jättebra blogg för alla (liksom jag) som törs erkänna att vi inte fattat ett jota...
Förvänta er nu inga underverk från min sida, det krävs inte bara vilja är jag rädd.
om nannies.
"Okej! Min första tanke var: men då kan du väl inte amma bäbisen? Det som är det mysigaste som finns! Även om självklart inte alla tycker det, men i Sverige och föräldraledighetens-mecka finns ju alltid chansen med alla dar vi har rätt till. Tre månader är ingen lång tid. Skulle nog känna som du gällande nanny men skulle väl bara lov att få acceptera läget om man inte hade chansen att vara hemma och leva på gubben eller nåt :).
Jag var ju au pair i USA och fattar inte hur de kan anställa någon från ett annat land, okänd, annan
kultur, annat språk som ska ta hand om sina dyrgripar. Finns det inte dagmammor eller likanade i Thailand? Oj, jag ska inte lösa er barnomsorg :) men är nyfiken hur det funkar på er sida jorden.
Go'natt!"
Svar: Jag ska försöka att amma bäbisen, planen är att jobba eftermiddagar endast. Min pojkvän jobbar natt/tidig morgon så han får ta eftermiddagspasset med babyn. Självklart hade jag helst varit hemma på fulltid men det kan bli jobbigt ekonomiskt plus att det kan betyda att jag förlorar mitt arbetstillstånd och därmed mitt visum.
Jag kan ha uttryckt mig vagt när det kom till nanny-biten, jag menade inte en inneboende fulltidsnanny utan mera en typ dagmamma. (Fast en som kommer hem till mig och passar mitt barn i mitt hus och samtidigt städar och sköter hushållssysslorna).
Vid ca 18 månaders ålder finns det fler alternativ för ens barn, kindergartens och nurserys. Här i Phuket är många internationella, dvs engelskspråkiga.
Hoppas att det var svar på dina frågor...
godmorgon Sverige!
Lite positivare attityd, tack.
Idag ska jag göra roliga saker: börja planera för vår öppet-hus-fest, sätta upp möten med marketingansvarige för Boat Lagoon, ha engelska-lektion för personalen, försöka sätta upp möten med My Travel och Frittes representanter, åka förbi QSI och Kajonkiet och sälja våra tandhygien-lektioner, kanske t om dra förbi Chedi, säga hej till Daniel och dumpa några broschyrer.
Se där, inte så illa! Kan bli en ok dag om jag bara slipper oväntade idiotier från personalens sida.
Nu, skall jag dock först och främst, ha en ägg och ost-macka på chilibaguette, en mango-lassi och kanske t om en kaffe latte!
min laptop uppfor sig inte
Det var nåt med IP-adressen...i en timme var det nåt med IP-adressen, sen fick den för sig att sluta tramsa och anslöt snällt till det sladdlösa nätverket. Fascinerande egentligen. Den artificiella intelligensen kanske inte är så långt ifrån att ta över. Min laptop uppför sig ju redan som en bångstyrig tonåring. Men det kan ju också vara helt felt att anta att den artificiella intelligensen ska likna den mänskliga.
Den la av igen förresten, efter 20 minuter. Jag sitter vid en stationär dator på ett internetcafe nu.
Har inte jättemycket övers för tekniken just nu. Inte datortekniken, så att säga.
Annars vaknade jag 05.46 i morse. Det finns många, många nackdelar med att vara gravid. Fler än det finns fördelar skulle jag vilja säga och den värsta är nog den intressanta cocktailen av insomnia och hyposomni och hypersomni. Ens sociala liv tar nog med smällar av en graviditet utan den lilla extra kryddan. Tycker jag.
pimp-mamma
För sent. Öser ner nu.
Mikey flög till KL vid lunch, fortsättningen på Nokia-turnen. Hoppas han hinner till IKEA och att spjälsängen inte är slutsåld. Han fick en ny Nokia-telefon sist i Singapore. Det lönar sig ibland att se ut som en thai (och det var nödvändigt att han låtsades för att få giget överhuvudtaget). (Hoppas ingen fr Nokia läser detta). Mtv Asia intervjuade honom och han berättade att "my mum's Philippino, my dad's Thai".
HA! Jag har redan planerat att pimpa ut min son till att sälja blöjor, mjölkersättning, nappar och vad det nu kan vara. (Förutsatt att han inte föds med tolv tår eller nåt, då går den planen i stöpet).
Tragiskt men sant: "loog krueng" (barn vars ena förälder är asiat och andra av västerländskt ursprung) dominerar media här i Thailand. Varenda skådis, vj, artist och modell är 50/50. Min son ska få förtjäna sitt uppehälle så fort som möjligt. Och sedan sluta innan han blir gammal nog att fatta vad han håller på med och kan ta skada av skiten.
Man vill ju inte bli en av de där äckel-morsorna som sminkar upp sina tre-åringar, klär dem i tyll och strass och anmäler dem till skönhetstävlingar.
...fast det är kanske exakt samma sak jag snackar om...
Sweden vs Thailand
Jag åker hem till Sverige i Mars, andra Mars för att vara exakt, och jag stannar där i ca tre månader och föder i Varberg. Jag åker till Sverige, inte för att jag är skeptisk till vården här i Thailand (har man bara råd att betala är den bättre än hemma) men för att min försäkring är helt värdelös. Inga försäkringsbolag vill uppgradera en gravid kvinnas premie eller ens sälja en försäkring till en gravid kvinna. Iallafall inga bolag i min prisklass. Så min gosse kommer vara helt oförsäkrad tills han är fem dagar gammal (en magisk gräns, tydligen) om jag stannar här. Det är en risk vi varken har råd eller naturligtvis lust att ta.
Mikey kommer att komma till Sverige kring det beräknade födelsedatumet, 22:a April och stanna ca en månad, längre än så kan han inte vara ledig. Jag har tre månaders mamma-ledighet, utan att få betalt (jag har jobbat för kort tid i företaget för att vara berättigad de vanligtvis 1,5 månadernas lön fr staten och 1,5 fr företaget).
Min snälla chef (den kvinnliga) har gått med på att låta mig jobba halvtid efter de tre månadernas mamma-ledighet, så nu behöver jag bara charma den manliga delen av överheten (jobbigt, han har hand om det ekonomiska).
Förmodligen kommer vi att anställa en nanny så snart jag börjat jobba igen. Jag är inte ett stort fan av den iden, medan Mikey som själv är uppvuxen med nannies tycker det är helt naturligt. Här i Thailand är det dessutom väldigt vanligt med all slags hushållshjälp (det är bara de två sista åren jag inte haft städerska t ex).
Detta är planerna för den närmsta framtiden, skolgång osv tar vi när det kommer...
Detta är också en förklaring till alla er som undrat varför jag stannat kvar på ett jobb jag så uppenbart ogillar: nämligen att jag inte kan hitta ett annat så länge jag är gravid och mkt få (inga) företag skulle vilja anställa en farang på deltid med arbetstillstånd och anständig lön.
...så ligger det till...
bajs, bajs, bajs!!!
Yeeehaaa!
Tack syrran för att du skrev en kiss och bajs kommentar. Man blir ärligt talat aldrig för gammal för att se det roliga i avföring och kära läsare om du inte håller med så ljuger du! Lyckigtvis har vi inga tapeter, det är det bara lyxhusen i Thailand som har.
sjuka mig
Jag är sjuk och ynklig idag. Ont i halsen. Vaknade mitt i natten och drack varm mjölk, det sägs att man ska bli sömnig av det och jag kan ju inte gärna hälla upp en whiskey. Det funkade sisådär... I stället såg jag "the Fifth Element" (aawwww Milla!!!) i omgångar. Sedan såg jag "Atonement" (vacker) och avslutade med "the Brave One" (tråkig och förutsägbar men Jodie är bra).
Saknar inte jobbet det minsta.
Nu tänker jag äta glass, det är bra när man har feber har min mamma alltid sagt.
lite bilder...
Snygg-syrran och Aron som bara blir sötare.
Bäbis-prylar (nu när jag inte kan shoppa kläder till mig själv har jag lyckligtvis ett alternativ att spendera pengarna på) Alla små strumpor och sparkdräkter får inte plats på bilden.Nostalgi i söndags när vi satte ihop skötbordet SNIGLAR fr Ikea i Singapore! Hur många Björn hyllor fr Ikea har man egentligen monterat som svensk? (Det var Mikeys första möbel men han har diggat köttbullarna länge).
Min frukost-vy. Nästan varje morgon glider jag upp till bageriet och dricker mango-lassi och äter ägg och ost baguette och låtsas att jag äger en yacht. Ibland saknar jag morgon-ciggen, ganska ofta, faktiskt. Ok, ok...varje dag!
Just den här dagen för ca tre månader sedan var det lätt att låtsas! (fast det var en katamaran...båt som båt).
Jodå så att...ibland e vi bara för gulliga.pernilla tappar greppet, ansiktet och humoret
MEN, det här kommer att kosta. Nu har jag tappat ansiktet och följdaktligen tappat respekt (ha, som att de någonsin haft respekt för mitt vita arsle!) Skit samma, jag är så trött på alltihop ändå, att jag förutspår att min min avskedsansökan kommer att författas mkt snart.
Eller också är jag lite smart och håller ut i två ynka månader till och får en brejk under tre månaders mammaledighet.
Hormoner, hormoner...
ris vs mackor
Det tråkiga är att mina cravings inte är tränade i ekonomiskt hållbarhet. Mina cravings säger: (nja, vrålar är mer sanningsenligt) MOZZARELLA, TOMATO, PESTO MACKA!!! eller: MOCHA ALMOND FUDGE!!!
Och vem är jag att neka mig själv dessa basala behov? Det vore dumdristigt att försöka, jag är farlig när jag är hungrig.
Q & A
Vad gjorde du 2007 som du aldrig gjort förut?
Blev på smällen.
Vilka länder besökte du?
Malaysia & Sverige
Vilket datum från 2007 kommer du minnas, och varför?
22:a September, kissade på stickan och TVÅ blå stripor tittade fram. Sedan åkte jag till sjukan och gjorde ett ultraljud och det var en BÄBIS därinne!
Blev du kär under 2007?
Nej
Vad gjorde du på din födelsedag?
Hade stor fest hemma i huset. Massa god mat och knasiga människor dök upp. ( konstiga polare jag har!)
Vad hade gjort ditt år mycket mer njutbart?
Mer sex, mindre drama
Hur höll du dig från att bli galen?
Det klarade jag inte, men jag är inte farligt galen
Vem var den bästa nya personen du träffade?
Dr Yupares Nimkarn, min chef
Nöjd med året?
Bortsett från panik efter jag insåg att jag var gravid och en riktig taskig oktober månad (fick reda på ngt jag fortarande önskar jag inte visste) och sviterna av det i november, så var det ett ok år.
unhappy new year?
Tack till alla som önskat mig ett Gott Nytt År, jag önskar er detsamma tillbaka.
Min nyårsafton var ganska händelsefattig. Jag följde med Mikey till Boat Bar (klubben han jobbar på), pussades lite med alla bögar, kollade in fyrverkerierna vid midnatt och sedan dragshowen. Blev trött runt ett-tiden, drog till subway och köpte mig en foot-long och körde hem utan att döda eller dödas. Somnade i soffan och vaknade och var tvungen att köra till kontoret, som sagt...
Jag har inte avlagt några officiella nyårslöften, men jag tänkte göra det nu: Jag lovar att ta moderskapet på gravt allvar. Exakt vad jag menar med det är jag själv osäker på.
Tråkigt nog känns det precis lika bittert att vara tillbaka på jobbet som det gjorde innan jag gick på ledighet.
chef-pernilla
Men allt är som vanligt, kanske var det ett nyårs-prank att ringa chefen mitt i natten? HAHAHA. Skrattar bäst som skrattar sist, det tog mig trots allt tre timmar att reagera.
stina, den lilla hyndan
Ord känns om inte överflödiga så iallafall...nej jag vet inte...I'm at a loss
