språklig dominans
Whåtts jåår näjm?
Jag älskar göteborska. Enda svenska dialekten med självrespekt. När en göteborgare talar engelska vet alla var han kommer ifrån.
Att man kan sjunga på Eskilstuna-mål har Kent bevisat och att man kan rappa på skånska har Timbuktu slagit fast.
Men vilken göteborgare som helst kan tala engelska på göteborska. Det är skönt att man som göteborgare kan identifieras världen över. Kåmå estaas? Sawattdiiika. Gotänn tak. Funkar på alla språk.
thailändsk arbetsinsats
Jag är fascinerad och tacksam över det uppenbara bevis på engegemang firman visar som sänder ut tre personer till att ta mått. Dessutom hjälper två personer ur min personalstyrka till för att säkerställa kvalitén på arbetsinsatsen. Fem personer för att mäta stolsryggen! Vilket underbart exempel på samarbete!
Tyvärr var det väl något fel på måttbandet.
Det slutade i alla fall med att de tog med sig stolen till verkstan.
toastopp
Åh nej, stopp i toan igen.
Eftersom jag är den enda på jobbet som använder toapapper kan det ju bara vara mitt fel. Så går resonemanget. Även om jag har lärt mig att kasta pappret "in provided bin".
Jag borde nog jobba på att skippa toapappret helt och bruka endast...underlivsduschen...(Jag har ett mer passande namn på mojängen, men min morsa läser den här bloggen). Det bär mig emot. Jag gillar toapapper. Jag gillar också u-livsduschen men endast i kombination med toapapper.
Kulturkrockar.
Tack och lov är vi i alla fall utrustade med riktiga toalettstolar.
En gång övervägde jag att flytta in i ett hus med thaiversionen av en toalettstol. (Inte riktigt ett hål i marken, men nästan.) Det som hindrade mig var precisionen. Eller snarare bristen därav. Det är speciell teknik som krävs för att kissa i ett hål i marken utan att det skvätter upp på fötter och anklar nämligen. Dessutom kan det inte vara en höjdare att vara magsjuk och ligga på knä och tillbe den sortens porslinsgud.
Nej, när det kommer till toalettbesök här i Thailand kan man ibland känna sig som Sylvester Stallone i "Demolition Man". Fast jag vet hur man använder både hålet och duschen. Det är bara tekniken som behöver förbättras.
att bjuda på sig själv
En gång i tiden, var jag lärare, inte vilken lärare som helst, utan en tvättäkta TEFL certificerad en. Det betyder att jag försökte lära ovilliga, ouppfostrade och i många fall dampiga thaisnorungar engelska.
En vanlig engelskalektion kan man dela upp i tre tidsblock:
Ca 90% av tiden går ut på att få ungarna att hålla mun. 5% av tiden till att hindra sig själv från att prygla de små liven och de resterande fem procenten av tiden till att faktiskt lära ut det engelska språket.
Kort sagt är det ett krig som utspelar sig bakom de lyckta dörrarna till klassrummen. Många bättre män och kvinnor än jag har gått under i dessa slag. Och jag var mycket nära att själv stryka med.
Faktiskt gav jag upp efter ca nio månaders krigsföring och började jobba på restaurang och fick det tvivelaktiga nöjet att bossa över ovilliga, ouppfostrade och i många fall dampiga vuxna människor.
I dagens läge jobbar jag på hälsocenter och bossar över...gissa?
Hur som helst, tillbaka till lärarlivet: Jag hade nämligen ett kort och triumfkantat återtåg till skolvärlden för några år sedan under min semester från restaurangchefandet. Mot bättre vetande accepterade jag ett vikariat på ett par veckor och insåg till min förvåning och barnens lycka att jag var en SUPER- lärare. Faktiskt. Det kan ha varit de roligaste veckorna hittills i mitt aktiva arbetsliv. Jag regererade. I was the shit, så att säga (inte en mening jag någonsin försökt lära ut). Jag var rolig, innovativ och en sån lärare som ungarna aldrig kommer att glömma. Hur det kom sig kan jag inte förklara.
Givetvis fanns det undantag. Följande video är filmad av min kollega Andy efter en timmes strid med klass 2D, en klass som visserligen lärde sig engelska men enligt tidigare nämnda tidsindelning.
MEN, det är väldigt viktigt att upprätthålla skenet i lärarrummet. Den här videon belyser på ett mycket informativt sätt hur en fullkomlig mardrömslektion där lärarinnan var mycket nära att knäckas och var tvungen att ta till hot och thailändska för att få ordning, återberättas på ett sätt som får ovan nämnda lärarinna att framstå som stenhård och fullt kapabel.
Jag ber er att notera svetten som ligger som en hinna över hela ansiktet. Det är kall-svett och adrenalin efter att ha överlevt en 60 minuters nära-döden-upplevelse.
jomenvisst hörni!
EN ANNAN, (det är JAG det!) lyckades nämligen med konststycket att ta körkort i dag! Yep, på andra försöket satt den!
Det är fruktansvärt komplicerat och svårt att klara uppkörningen här i landet. Det vill jag att ni ska veta. I alla fall om man liksom jag har en tendens till att inte kunna köra bil överhuvudtaget.
Så jag är rätt stolt nu.
Och det underlättade att jag inte hade körläraren i släptåg. Jag börjar tro att det var hans "Sa-lowly, sa-lowly!!" som fick mig att misslyckas förra gången. Det, eller också att jag glömde vrida ratten när jag såg konerna komma rusande rätt mot mig i backspegeln.
Och för alla er knastyper därute. Om ni lyckas tyda det thailändska språket kommer ni ändå inte hitta mig på den adressen.
grötbesvär
När man som jag bor i Thailand där det drickbara vattnet kommer på flaska är det av yttersta vikt att man är riktigt vaken när det är dags att laga havregrynsgröten om mornarna. När man sträcker sig efter vattenflaskan i kylskåpet bör man ha tagit morgonduschen redan, sminkat sig, klätt sig och satt på tv´n. Man bör alltså vara vid fullt medvetande.
Annars kan det lätt bli havregrynsgröt lagad på sprite zero.
Och det är förvånansvärt äckligt.
kråkor
Jag petar mig i näsan nästan hela tiden. Ibland t om offentligt.
Jag har en ursäkt. Jag är assimilerad i det Thailändska samhället. Här petas det i näsan hejvilt i tid och otid.
Det klagas en del på invandrarna i Sverige, att de inte är assimilerade. Det förstår jag inte. Det borde vara lätt: Sluta hälsa på folk och tro inte att du är bättre än någon. Och så några småproblem såsom livrädda svenskar, allmän främlingsfientlighet och svartskalle-ordet.
Nej, det är värre här i Thailand, det ska ni veta. Ett tufft klimat för oss faranger. (Farang är vad vi kallas). Näspeteriet är bara början. Som om inte det räckte måste man småprata med varenda kotte och le nästan hela tiden!
Jag är en god invandrare dock. Näspetandet har jag jobbat hårt med. Jag skulle nog vilja gå så långt som att säga att jag bemästrat konsten.
vita lögner
jo just det. en polare kände inte igen mig i helgen. "your face is soo big!"
han hade rökt på fredspipan lite för mycket den dan, det ska erkännas, men ändå.
en annan en kom fram och frågade hur många kilo jag egentligen har gått upp "you are so fat"
ibland saknar jag den svenska finkänsliga mentaliteten: "nej, du är ju inte alls tjock!" eller "gu, vilken fin tröja !" "cool sminkning"
en liten vit lögn har aldrig skadat någon, mina kära thailändare. snarare tvärtom.
korrumpera mera?
Som den gången i min ungdom (läs för ett år sen) jag åkte fast i en trafikkontroll utan hjälm på huvudet såklart, och jag bjöd snuten på en kopp kaffe på restaurangen jag jobbade för att slippa boten.
Eller alla de gånger man skickat passet ut ur landet på visumansökan för ett par tusen baht och själv legat kvar på stranden och druckit ananasjuice.
Har man bara pengar så finns det inga situationer man inte kan ta sig ur här in the kingdom of smiles.
Men det har naturligtvis baksidor.
En bekant till mig körde ihjäl en thaiman och lemlästade hans fru under påverkan av valium och alkohol och tre dagars sömnbrist. Han betalade 80 000 baht för att klara sig ur den knipan. Det är vad ett, egentligen två människoliv (hon kan knappt gå) är värda.
Min sköna tandläkare kom tillbaka från Bangkok i dag där hon varit och testats för att komma in på universitetets tandregleringslinje. I år är fjärde året hon ansökt. Varje år hålls ett skriftligt test och 10 personer går sedan vidare till personliga intervjuer. Hon har alltså gått vidare till intervjuer i 4 års tid. Hon blev inte antagen i år heller. Man skulle kunna tro att hon inte har vad som krävs, men tyvärr är det nog så att de andra ansökanden har mer pengar eller inflytande eller bägge delarna. Det är så det funkar här i Thailand nämligen. "I scratch your back, you scratch mine".
Det är svårt att acceptera för oss svennar, men Thailand har en låååång tradition av korruption och vad heter det..svågerpolitik? Det kommer sig inte naturligt för mig att börja ringa inflytelserika vänner eller vifta med pengar så fort jag hamnar i knipa. Det måste jag öva på.
Det som stör mig mest just nu, förutom stackars Dr Da är att jag inte kom på tanken att vifta med 1 000 baht efter min katastrofala uppkörning sist.
thaistyle
Igår blev jag irriterad över att moppetaxichauffören stannade för rött ljus vid en vänstersväng. Det vill säga, jag blev upprörd över att han faktiskt följde lagen och inte körde en "thaistyle" manöver.
Det kan vara dags att åka hem till civilisationen nu.
strandlivet jag saknat
det är så här det ska vara. nu kommer jag ihåg varför man ska bo i Thailand. inte en jetski, strandraggare, försäljare eller skrikig bikini så långt ögat kan nå. bara sanden och vattnet och palmerna. det kallar jag strand.
tidsoptimisten filosoferar
Jag bara väntar och väntar...på minibussen som ska plocka upp mig...
Thai-tid. Ett koncept jag vanligtvis är väldigt nöjd med eftersom jag är vad man brukar kalla en "tidsoptimist"
Just idag hade lite svenne-effektivitet suttit fint dock.
Man kan inte alltid få det bästa av två världar.
Det var dagens sensmoral.
dö, säger jag! ja du i din gamla Nissan! DÖÖÖÖÖ!!!!
Imorse körde jag (som vanligt) förbi en trafikolycka och det enda jag tänkte och även mumlade för mig själv var: idioter!
Kalla mig pessimist men jag tror aldrig att trafiksituationen här i landet kommer att förbättras. Det spelar ingen roll om trafikanterna kör bil i femtio år till, det är något fundamentalt annorlunda i kulturen här som gör att säkerhet på vägarna inte är av hög prioritet.
Jag är inte född här så jag vill inte föreläsa eller förändra något jag inte förstår mig på, jag bara försöker hålla mig undan de mest uppenbara galningarna och fyllona i trafiken. Inte lätt. De är många och de är allestädes närvarande.
Grejen är den att man kommer på sig själv med att önska att folk ska stryka med. Jaa, det är hemskt och inte alls snällt men när jag just blivit omkörd av en tiotonslastbil med en marginal på ungefär 5 mm samtidigt som pickuptrucken framför mig bestämmer sig för att det är onödigt att vänta på att låta mig passera, bättre att bara glida ut i min fil och låta mig tvärbromsa eller bli krossad av ovan nämnda lastbil. Jaa, då önskar man död och lemlästning åt dem alla. Bara dö! Helst med mycket, mycket smärta involverat och väldigt långsamt.
Tyvärr är det ju inte dessa idioter som kommer att döden dö utan lilla jag på min moppe. Livet är inte rättvist och ej heller döden. Dessutom är inte döden en stor grej här och det är så att säga pudelns kärna (tror jag): om man inte bryr sig om döden eller är rädd för att dö är det ju bara att tuta och köra!
Önskar jag vore buddhist, liksom...
ännu en död
Hur som helst, eftersom det är jag som bär byxorna i vårt hus (härligt sexistiskt uttryck, inte sant?) var det jag som fick äran att förflytta Stinas kropp till graven bakom huset.
Hon levde ju i och för sig på lånad tid som man säger. Hade jag inte hittat henne när jag gjorde och tagit hand om henne hade hon varit död en vecka senare. Jag antar att hon blev förgiftad. Hon hade ju kvar sin gamla vana från gatuhunds-tiden att käka avfall. Kanske var det råttgift. (Hoppas vi inte, en riktigt avskyvärd död, har jag hört).
Inga fler hundar i strandberg-herreras hus. Det kan ni lita på.
att hålla god min i elakt spel...
Idag har jag suttit i möte med el jefe (den manlige och jobbigaste) Det var han som skrev ett skitfult mail till mig, givetvis tog han upp det och förklarade sin ståndpunkt.
Innerst inne tyckte jag "Käften på dig ditt kryp, du är en otäck och orättvis gubbtorsk" men med ett leende på ansiktet och min allra förståndigaste röst sade jag sött "Nämen, jag förstår ju precis hur du tänkte och jag kan föreställa mig hur du kom fram till den slutsatsen" .
Jag är imponerad av mig själv och min ryggradslöshet. This is Thailand people, här finns det inget fack och inga rättigheter, chefen har alltid rätt hur fel han än har. (Det borde fungera fördelaktigt för mig också eftersom jag är en liten chef, men det jämnar ut sig med att jag är farang vilket automatiskt innebär att allt är mitt fel så...attans).
JAG ÄR FORTFARANDE GLAD!!! Jag älskar livet, hörni, borde jag bli ordinerad till deppade tonårstjejer eller vad!
wasting time
Det tog en halvtimmes krypkörande upp och ner, fram och tillbaka i parkeringshuset på Central att hitta en parkeringsplats. Och eftersom det i detta land råder fullkomlig anarki inom alla kategorier och subkategorier som har med fordonsframförande att göra så tog det följaktligen lika lång tid att ta sig ut igen. En mindre brydd (ska inte kalla honom/henne mindre intelligent eftersom jag redan lugnat ner mig) själ tyckte att det var för ansträngade att leta parkeringsplats så han/hon uppfann sin egen lilla ruta: på tvären framför min bil. Hade jag inte haft så bråttom kanske jag hade försökt finna det roliga i situationen. Kanske inte.
Jag kom ut till slut och Dr Ratchada hinner nog med flyget, slutet gott allting gott, men ack vad jag är humorlös nuförtiden.
PS Jag gjorde en så SJUKT snygg parkering att hade tanten som kuggade mig sett den, hade hon godkänt mig direkt!
no pass, you no drive sa-lowly!!
Me: "I drive sa-lowly, i'm very nervous!"
Teacher: "You no check steering before reverse, no good. You no drive sa-lowly!!"
Me: "I forget check steering, i'm nervous!"
Teacher: "Ahhh, you exite? You no exite, you no see another people, you think like driving in field only teacher see you!"
Me: " Ok, next time i try, no exite"
Alltså, jag blev icke godkänd. Tyckte det gick så bra, färgblindhetstestet, reaktionstestet, djupseendet osv. Teorin gick som en dans:
Which vehicle is prohibited on a public road?
A A tank in warfare
B A vehicle with broken windshield
C A vehicle not louder than 75 dB
D A tractor with rubber tires
Ett självklart B.
Which of following actions are prohibited?
A Pass another vehicle 50 m before an intersection
B Park under a pedestrian bridge
C Make a u-turn in an intersection
D Change lanes to avoid obstruction in the lefthand lane.
C
Men så kom uppkörningen som också den gick riktigt bra, som en dans faktiskt, tills den sista stationen och jag knockade pinnen i backen. Ja, ja, ja. Nästa vecka försöker jag igen, tills dess fortsätter jag bara att köra utan körkort.
Tröstkommentarer mottas dock gärna.
luftkonditionerings-kriget och andra funderingar
Det betyder att jag inte kommer behöva frysa arslet av mig den första timmen i alla fall. Det är ett tyst och skoningslöst nytt slag varje dag, jag höjer temperaturen så fort tillfälle ges och de sänker den igen lika snabbt. Det ar jag mot DOM. Jag är mol alena på min sida och de tar inga krigsfångar. Det är värst när jag glömt jackan hemma. Luftkonditionerings-kriget visar inga tecken på att avta eller gå till fredsförhandlingar.
I min Mp3 spelas det varannan Timbuktu, varannan Kent. Prova det någon gång, gott folk. Svenska språket är mkt vackert. Jag spelar högt för att glömma att jag fryser och att DE ogillar mig hela bunten. Så sjunger jag gärna med i Kents refränger. Snälla sluta lyssna, glöm allt jag sa, jag mår bra, du måste lämna mig ifred, jag behöver ingen hjälp, vill du hjälpa, hjälp dig själv. Jag försöker inte rappa. och jag är här jag ãr där jag är everywhere.
Det är ngt med dialekterna också.
Bra humör idag. Inga uppenbara försök från mina medtrafikanter att ta mig av daga på vägen hit. Och imorgon är det dags för sista körlektionen och på torsdag kör jag upp. Sedan blir det bil varje dag. Mycket trevligare att kõra bil lagligt ifall jag har en olycka, naturligtvis får jag ju betala oavsett om en thai är involverad, men försäkringen gäller kanske om jag har körkort.
idag jobbar jag
Chefen är här.
Hon är rar och skrämmande kompetent. Men.
Som jag tidigare nämnt, thaipersonal lämnar mkt att önska när det gäller arbetsmoral. Därför är det jag som får sitta och göra allt skitjobb. Ibland ger man helt enkelt upp att tjata på lat och ovillig arbetskraft.
Jag önskar ibland (ganska ofta faktiskt) att jag aldrig skaffat mig ett skrivbordsjobb.
....Fast det är häftigt att det står General Manager på visitkortet...
va glor du på?
Idag är det dags för det månatliga läkarbesöket. Precis som en drogmissbrukare skall jag återigen kissa i koppen. Innan jag blev gravid hände det en gång på Banana (ett diskotek med tvivelaktigt rykte, beläget på strandpromenaden i Patong).
Dr Chailailak är en mkt sympatisk kvinna som dessvärre överskattat mina färdigheter i det thailändska språket något. Lyckligvis brukar kombinationen av hennes engelskakunskaper samt den thai jag besitter ge goda resultat.
Dr Chalialak och hennes söta sjuksköterska
En
Stolt
