lillapernilla

Jag känner mig generös så här efter min lediga dag. Så jag tänkte bjuda på mig själv lite grann.
En gång i tiden, var jag lärare, inte vilken lärare som helst, utan en tvättäkta TEFL certificerad en. Det betyder att jag försökte lära ovilliga, ouppfostrade och i många fall dampiga thaisnorungar engelska.
En vanlig engelskalektion kan man dela upp i tre tidsblock:
Ca 90% av tiden går ut på att få ungarna att hålla mun. 5% av tiden till att hindra sig själv från att prygla de små liven och de resterande fem procenten av tiden till att faktiskt lära ut det engelska språket.
Kort sagt är det ett krig som utspelar sig bakom de lyckta dörrarna till klassrummen. Många bättre män och kvinnor än jag har gått under i dessa slag. Och jag var mycket nära att själv stryka med.
Faktiskt gav jag upp efter ca nio månaders krigsföring och började jobba på restaurang och fick det tvivelaktiga nöjet att bossa över ovilliga, ouppfostrade och i många fall dampiga vuxna människor.
I dagens läge jobbar jag på hälsocenter och bossar över...gissa?

Hur som helst, tillbaka till lärarlivet: Jag hade nämligen ett kort och triumfkantat återtåg till skolvärlden för några år sedan under min semester från restaurangchefandet. Mot bättre vetande accepterade jag ett vikariat på ett par veckor och insåg till min förvåning och barnens lycka att jag var en SUPER- lärare. Faktiskt. Det kan ha varit de roligaste veckorna hittills i mitt aktiva arbetsliv. Jag regererade. I was the shit, så att säga (inte en mening jag någonsin försökt lära ut). Jag var rolig, innovativ och en sån lärare som ungarna aldrig kommer att glömma. Hur det kom sig kan jag inte förklara.
Givetvis fanns det undantag. Följande video är filmad av min kollega Andy efter en timmes strid med klass 2D, en klass som visserligen lärde sig engelska men enligt tidigare nämnda tidsindelning.
MEN, det är väldigt viktigt att upprätthålla skenet i lärarrummet. Den här videon belyser på ett mycket informativt sätt hur en fullkomlig mardrömslektion där lärarinnan var mycket nära att knäckas och var tvungen att ta till hot och thailändska för att få ordning, återberättas på ett sätt som får ovan nämnda lärarinna att framstå som stenhård och fullt kapabel.
                                

Jag ber er att notera svetten som ligger som en hinna över hela ansiktet. Det är kall-svett och adrenalin efter att ha överlevt en 60 minuters nära-döden-upplevelse.