owen, oohh owen...
Min internetuppkoppling är så slö att när ni läser det här i morgon bitti, kom ihåg att jag började skriva det i lördags. Lite påfrestande att uppdatera i ett sånt här läge. Jag ber om ursäkt.
sköna skor
Fadern: Hmm, vad kostade de?
Pernilla: 25 spänn!
Farsan: Hmm...50 kronor alltså!?
Pernilla: Nää, 25 sa jag ju!
Pappa lille: Jahaja. Tolv och femti, menar du. Styck.
Min far är väl den enda som som är intresserad av styckepriset på skodon?
Eller?
ryssen kommer!
Man var alltid lite spänd när ett överljudsplan susade förbi och åskdundrandet slog till en sekund senare. Det kunde ju vara en MIG. (Nuförtiden är man också lite bekymrad, men mera för att ett JAS-plan ska dimpa ner i skallen på en.) Och att de där ryssarna och amerikanerna satt med fingret på varsin knapp som kunde skicka kärnvapen tvärsöver jordklotet på mycket kort tid i en slags raket, det var allmän vetskap. Man hade koll på skyddsrummen i kvarteret.
Jag kan ju inte påstå att jag funderade jättemycket på det hela, men det fanns liksom i bakhuvudet hela tiden. Ryssen, han var stor, mustaschprydd och grå.
Inatt 04.40 vaknade jag av ett tjutande utan motstycke och min första tanke var: Nu är han här - Ryssen! Var är skyddrummet?
En sekund senare fattade jag att det var brandlarmet, rökdetektorn.
Batteribytesdags uppenbarligen. Inget skrämmande alls, utom möjligen farsans gubbkalsonger, i ögonhöjd när han klättrade upp på en köksstol för att plocka ner dosan. Och tjuten som upprepades tio minuter senare eftersom han glömt plocka ur batteriet.
internätet och e-postandet
Nu kan hon ju äntligen få hjälp att logga in på sin gmail så hon kan läsa alla de ca 170 e-mail jag skickat.
Skönt tycker jag också. Jag trodde jag hade världens minst läskunninga morsa. Hon bara fortsatte fråga samma saker och jag fortsatte svara. Det har visat sig att mamma använt sin hotmail trots att jag i somras visade henne alla fördelar med gmail.
Håhåjaja.
Den här gången tänker jag försöka mig på att förklara skype. Vi får väl se hur det går.
sista dagen som chef
...på ett bra tag.
Nu åker vi och firar, hormontanten och personalen.
Personalen glädjer sig åt att slippa hormontanten.
Hormontanten glädjer sig åt att slippa personalen.
Hormontanten bjuder på glass så hon med gott samvete kan äta själv.
Glass istället för middag kommer bli en höjdare.
Jippie kaj jej!
Nu kan dagen inte bli mycket bättre!
jag skyller allt på filmen "In the Valley of Elah"
Igår fick jag tårar i ögonen av att tänka på hur min för närvarande ofödde son, kanske kan dö i 20-års åldern i kanske en olycka. Eller kanske i ett meningslöst krig. (Hans far är ju trots allt amerikan så det är inte omöjligt.)
Min förmåga till inlevelse och empati har drastiskt ökat sedan jag blev gravid.
Om dessa förmågor kvarstår efter födseln undrar jag hur jag bäst skall kunna nyttja dem?
1 Jag skulle kunna sadla om till skådespelerska?
2 Eller jobba inom äldrevårdsomsorgen?
Jag emottar gärna förslag på vad jag kan göra med all denna nyvunna empati. Tack.
starbucks, en kärleksförklaring
Starbucks stänger dörrarna för personalträning i tre timmar.
ALLA Starbucks i hela amerikat.
Det är ju skandal. Hur ska folk nu kunna få sin nonfat, decaf frappucino on ice?
Tur att man lever i ett så civiliserat u-land som Thailand. Här stängs inga Starbucks. (Däremot stänger alla barer och alkoholförsäljningen upphör helt i valtider, vilket enligt 60% av befolkningen, den alkoholiserade delen, är en verklig orsak till tandagnisslan.)
Sverige har väl inte infört Starbucks ännu. Det är synd och skam, det. Starbucks höjer ribban lite nämligen. Utan Starbucks hade t ex Malaysia varit helt förkastligt.
Här i Thailand är Starbucks definitivt en statushöjare, både för nationen i sig och för oss som frekventerar haket. Jag skulle vilja hävda att om Sverige hade haft Starbucks så hade vi kunnat känna oss lite som Nordens hjältar. Lite bättre, lite snyggare, lite mer kontinentala.
Nuförtiden måste ju folk flyga till New York för att känna sig coola, har jag hört. Tänk så mycket billigare och lättare det skulle vara att ta en kopp kaffe på Starbucks. Förlåt, jag menar naturligtvis en tall, skinny latte with a Cinnamon Dolce syrup shot.
tidsfällan
Katastrof! Väggklockan som satt placerad rakt framför mitt skrivbord i ganska skön ögonhöjd har ramlat ner!
Jag repeteterar: KATASTROF!
Utan uret är jag förlorad. Om jag inte kan slänga ett öga på visarna då och då för att försäkra mig om att tiden faktiskt tickar på så kommer jag kanske att bli galen. På riktigt.
Snabba tankar genom huvudet på en kanske galen Pernilla:
Tur att sista dan är på fredag.
Kanske kan jag laga den.
Eller ta med en klocka hemifrån.
Hur många minuter kvar tills klockan är sex?
Oj, vad hungrig jag är.
VAD ÄR KLOCKAN??!!!
jag är för fin för att fälla tårar
en liten monki!det finns en del kläder jag skulle vilja köpa. men det går ju inte. det får man leva med när man har en tillfällig (får vi verkligen hoppas) matchvikt på 76 kg.
men så kollade jag på monkis hemsida och ville nästan gråta. jaa, av något så världsligt som fina kläder, fick jag nästan tårar i ögonen.
jag önskar innerligt att det är hormonerna som har en sådan inverkan.
jag vill nämligen inte vara en människa som på allvar gråter över en schysst trikå-klänning eller ett par sköna sneakers. det skulle rubba min hela existens om det vore så. jag skulle knappt kunna ta mig själv på allvar längre.
missförstå mig rätt, DU får gärna gråta blod över ett par manolo blahnik, men jag vill inbilla mig att de sista tårar jag någonsin fällt över ett modeplagg var back in -91, när morsan vägrade bekosta ett par levi´sjeans.
att det slutade där.
att jag numera spar tårarna till viktigare tillfällen som t ex när mocha/almond/fudge-glassen är slutsåld på minimarten eller när jag för tionde gången ser forrest gumps morsa dö eller när jag på toan mellan stönanden och stånkanden förbannar järntabletterna ännu en gång.
jag är för rolig!
Doctors call it Halitosis but we all know it simply as "Bad Breath."
blir:
Den medicinska termen är halitosis men i folkmun kallas det "dålig andedräkt."
hahahaheehhooooohahahaha!
u-u-underligt
min dator stammar! men bara när jag skriver på svenska och bara om jag skriver medicinska eller postoperativa vårdinstruktioner:
"om du ätter ppp-piller meddela dddin tandläkare...."
"kkkalla våta omslag vvvar halvtimmmmme..."
det är bara för skumt... jag lutar åt att det är mitt undermedvetna som är i farten.
men vad vill det egentligen säga mig?
läppglansnytt
Det där läppglanset jag skrev om för några dagar sedan. Jag känner att det är dags för en update.
Jag är ärligt talat lite besviken över att behöva meddela att inga särskilda resultat uppnåtts. Inga frustande ungkarlar har försökt våldföra sig på mig och min karl har bara fortsatt klia sig i skrevet.
Så var det med det.
Men jag var inte den enda som lät mig luras. Läppglanset är numera slutsålt på öns alla Boots.
Kan ju också vara det som är problemet - marknaden blev mättad, saturated som det kallas på finansspråk. Över-saturated.
Jag menar, när varenda dam springer omkring med Victoria Silvstedt-läppar höjs plötsligt ribban, förstår ni. Då räcker det inte med sexy motherpucker-gloss inte. Då blir det dags för mer drastiska åtgärder.
Jag jobbar ju på ett skönhetscenter, så jag borde ju ha fattat från början att det krävs lite mer.
Skalpell, t ex.
Jag passar.
nannies i överflöd
Min pojkvän är dj. Han jobbar på gayklubb.
Det enda jag har att säga om det är att äckliga gubbar är äckliga oavsett sexuell läggning.
Och att det är oroande att se sin pojkvän nypas i rumpan.
Det är väl nackdelen med att jobba på gayklubb. Det sexuella ofredandet.
Å andra sidan har vi redan 15 transsexuella nannies att välja mellan.
Det kan man kalla löneförmån.
halleluja!
bajs: känsliga läsare varnas härmed
Jo, som vegetarian bajsar man ofta. Det är inte ovanligt att man tömmer tarmen ett par gånger dagligen. Jätteskönt. Man känner sig lätt som en älva och glad som en lärka. Min skit till och med luktar bättre än andras, det är jag övertygad om.
Those days are gone.
Inte nog med att förstoppning tydligen är en vanlig bieffekt av graviditeten, ens läkare är ibland påhejare av avföringens fiende nummer ett: järntabletten. Jag har försökt att komma undan, tro mig, jag skippade dem i två veckor i förra månaden bara för få känna tillfredsställelsen av att klämma ut en riktigt rackabajsare.
Men Dr Chailailak jagar mig. Liksom min morsa kör hon på samvetet "You want strong baby! Baby need iron"
Nu har jag inte bajsat på över 24 timmar. Och innan dess var det enda som kom ut en patetisk ursäkt till bajskorv. Jag käkar obscena mängder chili, men de där järntabletterna är ogenomträngliga. De ligger som en pansarvägg någonstans i mina tarmar och stoppar upp processen. Snart kommer ungen inte få plats längre, mina skitfyllda tarmar kommer att tvinga honom ut i en för tidig födsel.
Vad ska jag göra? Jag är så full av skit att George Bush liknar en amatör.
snygg/ful dagar
Fuldagen börjar på samma sätt som snyggdagen med den skillnaden att redan innan man ser sig i spegeln har man en krypande aning om att något är lite galet. Ofta är det bara en uppgiven bekräftelse när man väl beskådar sin spegelbild. "Hej på dig fuling" , suck.
Det jobbiga med fuldagar är att vad man än hittar på blir man inte snyggare: Typ äta extra mycket glass för att bli gladare. Funkar ej.
Men idag skall jag dansa med blommor i mitt hår och sjunga schlagers och flirta med snygga karlar (om jag ser nån). Det kan man göra när man är så snygg som jag.
freud, hjälp mig!
Och vad betyder det isåfall?
Blev jag ammad för kort tid som barn? För lång tid? Sög jag på napp alldeles för länge? Blev jag abrupt avvänjd?
Allt det här kan spela in på mitt psyke. Och på min sexualitet, den är viktig när man pratar om Freud. Förhållandet till mat ska vi inte heller glömma.
Det kan vara så många fel på mig och min sexualitet. (Matvanorna är det definitivt fel på, så där scorar han poäng Herr Freud.)
Skrämmande.
Jag ska inte älta det här mer.
Men. Låt mig bara säga att jag saknar mina cigaretter. Väldigt mycket. Och en cigarr är inte alltid bara en cigarr, även om den är det ibland tydligen. Enligt Freud.
Som sagt, skrämmande.
sexiga läppar
Scientists Confirm: size matters! fuller lips attract men more, det ni!!!
Jag kände naturligtvis ett pockande behov att prova. Vem vill inte attrahera karlar!?
Det började svida efter en minuts kontakt med läpparna. Sen läste jag att de s k powerfill® microspheres exploderar i volym upp till tio gånger när de kommer i kontakt med vatten. Jag insåg att min salivproduktion kanske inte var nog så jag rusade in på toan och höll läpparna under kranen. Det var skönt. Det minskade klådan. Men alla vet ju att vill man vara fin får man lida pin. Så jag fyllde på med lite mer glans.
Vid det här laget hävdade min pojkvän att han såg en tydlig skillnad mellan mina vanligen så magra stackare till läppar och den nya plutande Angelina Jolie-liknande mun jag nu stoltserade med. Och jag kunde se i hans ögon hur han liksom bara blev mer och mer galen av lusta för varje sekund som gick. För att inte driva honom till galenskapens brant rusade jag ännu än gång in på toa, men denna gång för att tvätta bort min nya sexiga mun. Det var skönt. Ingen mer klåda.
När jag kom tillbaka ut till vardagsrummet var allt som vanligt igen. Karln tittade på tv och kliade sig i skrevet. Puuh!
Det är möjligt att ökad blodcirkulation till följd av klåda kan ha varit den avgörande faktorn för slutresultatet. Det är min icke vetenskapligt bevisade teori. Eller också var det microsphererna. Vad vet jag.
Men eftersom det däremot är vetenskapligt bevisat att mina nya läppar kommer att attrahera männen mer, så kan ni räkna med att nästa inlägg blir en riktigt smaskig historia!
Yes, mina vänner, jag satte på mig glanset i morse igen...to be continued.
arla morgon
Den människan som myntade det uttrycket har uppenbarligen aldrig haft en blöt utekväll.
Jag menar, jag röker inte ens längre och jag har bajs i mun(d) om morgonstund.
tack det samma, grismamma
En av dem är "Tack det samma, grismamma" Simpel men effektiv.
"Du är ju helt puckad ju!"
"Tack det samma, grismamma"
Lägg märke till vilken otroligt aväpnande och garanterad vinnare-av-argumentet-effekt den frasen har!
Och vad överlägsen man kan känna sig efter att ha slängt ur sig en sån klassiker helt nonchalant.
Det är alldeles för få människor som kallar mig puckad.
