starka mig
Det känns bättre nu. Jag vet ju att Svante hade ett riktigt bra liv och dog en snabb död.
Nathalie sa att det är ett slags omvänt karma här i Thailand. Svante hade det för bra helt enkelt. De stackars gathundarna som kravlar omkring på tre ben med mask i magen och skabb kan leva i tio år minst, och gör det ofta.
Har bestämt mig för att inte tänka på det sorgliga mer. Jag vill inte vara ledsen.
Svante hette Svante för att hennes ägare gillade namnet och hunden och inte brydde sig så mkt om könet. Smart tänkt tycker jag. Om alla tänkte så skulle vi ha mindre problem med att bli jämställda. Skulle vilja döpa min son Lisa bara för att kolla in hur folk reagerar annorlunda inför småflickor och småpojkar. Jag är rädd att han aldrig skulle förlåta ett sånt experiment med hans liv, dock.
Det tror jag är min största rädsla inför föräldrarollen: att jag behandlar grabben efter hans bilologiska kön och inte som en människa. Men risken är ju mindre just för att det är en pojk, vi är ju inte jämställda (ännu) och de manliga könet är ju normen. Tur i all orättvisa.
Förresten finns det en bra människa som har en rolig blogg som klassificerats som modeblogg och hon heter Hanna Fride'n, http://frankincense.blogg.se Hennes blogg kan man rösta på så hon kan få vinna...jag vet faktiskt inte vad, men äran att ha Svea rikes fetaste modeblogg är ok nog, skulle jag tro. Gå till hennes blogg och hitta länken till omröstningen (jag lyckades länka till bloggen iallafall, mer än så är överkurs).
Intressant det där med jämställdhet :)
Själv funderar på att byta ålder. Kan man byta kön och namn, så varför inte personnummer. Är man en 24-åring som känner sig fångad och instängd i en 34-åring, är det väl bättre att få bli en 24-åring helt och hållet. Man behöver ju bara ändra två siffror i personnumret. Ska försöka bli först att lyckas med detta. Funkar det inte via folkbokföringen får jag pröva jämo.
