sista dagen som chef
...på ett bra tag.
Nu åker vi och firar, hormontanten och personalen.
Personalen glädjer sig åt att slippa hormontanten.
Hormontanten glädjer sig åt att slippa personalen.
Hormontanten bjuder på glass så hon med gott samvete kan äta själv.
Glass istället för middag kommer bli en höjdare.
Jippie kaj jej!
Nu kan dagen inte bli mycket bättre!
ultraljuds-pedofilen
Dessutom har jag nu ca 25 stillbilder på den. Jag antar att en dag långt i framtiden så kan han skratta åt det. Min son alltså. Åt bilderna på det hela. Eller vara stolt. Jag tycker nog han ser välhängd ut för att vara 32 veckor gammal. Å andra sidan har jag inte sett många könsorgan i den åldersgruppen. Men radiologen hävdar bestämt: "big dick". Fadern är stolt kan jag meddela. Jag känner mig mer betänksam...
Är min radiolog pedofil?
thailändsk arbetsinsats
Jag är fascinerad och tacksam över det uppenbara bevis på engegemang firman visar som sänder ut tre personer till att ta mått. Dessutom hjälper två personer ur min personalstyrka till för att säkerställa kvalitén på arbetsinsatsen. Fem personer för att mäta stolsryggen! Vilket underbart exempel på samarbete!
Tyvärr var det väl något fel på måttbandet.
Det slutade i alla fall med att de tog med sig stolen till verkstan.
toastopp
Åh nej, stopp i toan igen.
Eftersom jag är den enda på jobbet som använder toapapper kan det ju bara vara mitt fel. Så går resonemanget. Även om jag har lärt mig att kasta pappret "in provided bin".
Jag borde nog jobba på att skippa toapappret helt och bruka endast...underlivsduschen...(Jag har ett mer passande namn på mojängen, men min morsa läser den här bloggen). Det bär mig emot. Jag gillar toapapper. Jag gillar också u-livsduschen men endast i kombination med toapapper.
Kulturkrockar.
Tack och lov är vi i alla fall utrustade med riktiga toalettstolar.
En gång övervägde jag att flytta in i ett hus med thaiversionen av en toalettstol. (Inte riktigt ett hål i marken, men nästan.) Det som hindrade mig var precisionen. Eller snarare bristen därav. Det är speciell teknik som krävs för att kissa i ett hål i marken utan att det skvätter upp på fötter och anklar nämligen. Dessutom kan det inte vara en höjdare att vara magsjuk och ligga på knä och tillbe den sortens porslinsgud.
Nej, när det kommer till toalettbesök här i Thailand kan man ibland känna sig som Sylvester Stallone i "Demolition Man". Fast jag vet hur man använder både hålet och duschen. Det är bara tekniken som behöver förbättras.
jag skyller allt på filmen "In the Valley of Elah"
Igår fick jag tårar i ögonen av att tänka på hur min för närvarande ofödde son, kanske kan dö i 20-års åldern i kanske en olycka. Eller kanske i ett meningslöst krig. (Hans far är ju trots allt amerikan så det är inte omöjligt.)
Min förmåga till inlevelse och empati har drastiskt ökat sedan jag blev gravid.
Om dessa förmågor kvarstår efter födseln undrar jag hur jag bäst skall kunna nyttja dem?
1 Jag skulle kunna sadla om till skådespelerska?
2 Eller jobba inom äldrevårdsomsorgen?
Jag emottar gärna förslag på vad jag kan göra med all denna nyvunna empati. Tack.
starbucks, en kärleksförklaring
Starbucks stänger dörrarna för personalträning i tre timmar.
ALLA Starbucks i hela amerikat.
Det är ju skandal. Hur ska folk nu kunna få sin nonfat, decaf frappucino on ice?
Tur att man lever i ett så civiliserat u-land som Thailand. Här stängs inga Starbucks. (Däremot stänger alla barer och alkoholförsäljningen upphör helt i valtider, vilket enligt 60% av befolkningen, den alkoholiserade delen, är en verklig orsak till tandagnisslan.)
Sverige har väl inte infört Starbucks ännu. Det är synd och skam, det. Starbucks höjer ribban lite nämligen. Utan Starbucks hade t ex Malaysia varit helt förkastligt.
Här i Thailand är Starbucks definitivt en statushöjare, både för nationen i sig och för oss som frekventerar haket. Jag skulle vilja hävda att om Sverige hade haft Starbucks så hade vi kunnat känna oss lite som Nordens hjältar. Lite bättre, lite snyggare, lite mer kontinentala.
Nuförtiden måste ju folk flyga till New York för att känna sig coola, har jag hört. Tänk så mycket billigare och lättare det skulle vara att ta en kopp kaffe på Starbucks. Förlåt, jag menar naturligtvis en tall, skinny latte with a Cinnamon Dolce syrup shot.
min amerikanske pojkvän och kommunismen
Idag föreslog han en femårsplan.
Ringde mig glad i hågen på jobbet och sa "babes, i think we should have a five year plan" ,"you know, let´s give it five years, if my company doesn´t take off and we´re not doing substantially better (economically) we should think about moving to Sweden and start a ninetofive life".
Jag frågade honom om han var kommunist.
Det var ett skämt han inte fattade.
Så jag försökte förklara för honom om stalin och lenin, marx, ryssarna och femårsplanerna osv...ni vet.
Det kom fram att den vanligaste frågan på arbetsintervjuer i amerikat är: "what´s your plan for the next five years and where do you see yourself?"
Är det bara jag eller är inte det över-ironiskt på något sätt?
uret
Jag blev ju inte alls galen. Inte ens lite. För jag lyckades nämligen laga klockan. Nu skräpar den på skrivbordet med all annan dynga. Den är något skamfilad och glaset som skyddar visarna har trillat ut och visarna själva är lite böjda, men den funkar! Den tickar helt stabilt och jag kan kasta ett öga på den när som helst.
Skönt det. Inte samma grej med armbandsur och datoruret. Inte alls.
tidsfällan
Katastrof! Väggklockan som satt placerad rakt framför mitt skrivbord i ganska skön ögonhöjd har ramlat ner!
Jag repeteterar: KATASTROF!
Utan uret är jag förlorad. Om jag inte kan slänga ett öga på visarna då och då för att försäkra mig om att tiden faktiskt tickar på så kommer jag kanske att bli galen. På riktigt.
Snabba tankar genom huvudet på en kanske galen Pernilla:
Tur att sista dan är på fredag.
Kanske kan jag laga den.
Eller ta med en klocka hemifrån.
Hur många minuter kvar tills klockan är sex?
Oj, vad hungrig jag är.
VAD ÄR KLOCKAN??!!!
att bjuda på sig själv
En gång i tiden, var jag lärare, inte vilken lärare som helst, utan en tvättäkta TEFL certificerad en. Det betyder att jag försökte lära ovilliga, ouppfostrade och i många fall dampiga thaisnorungar engelska.
En vanlig engelskalektion kan man dela upp i tre tidsblock:
Ca 90% av tiden går ut på att få ungarna att hålla mun. 5% av tiden till att hindra sig själv från att prygla de små liven och de resterande fem procenten av tiden till att faktiskt lära ut det engelska språket.
Kort sagt är det ett krig som utspelar sig bakom de lyckta dörrarna till klassrummen. Många bättre män och kvinnor än jag har gått under i dessa slag. Och jag var mycket nära att själv stryka med.
Faktiskt gav jag upp efter ca nio månaders krigsföring och började jobba på restaurang och fick det tvivelaktiga nöjet att bossa över ovilliga, ouppfostrade och i många fall dampiga vuxna människor.
I dagens läge jobbar jag på hälsocenter och bossar över...gissa?
Hur som helst, tillbaka till lärarlivet: Jag hade nämligen ett kort och triumfkantat återtåg till skolvärlden för några år sedan under min semester från restaurangchefandet. Mot bättre vetande accepterade jag ett vikariat på ett par veckor och insåg till min förvåning och barnens lycka att jag var en SUPER- lärare. Faktiskt. Det kan ha varit de roligaste veckorna hittills i mitt aktiva arbetsliv. Jag regererade. I was the shit, så att säga (inte en mening jag någonsin försökt lära ut). Jag var rolig, innovativ och en sån lärare som ungarna aldrig kommer att glömma. Hur det kom sig kan jag inte förklara.
Givetvis fanns det undantag. Följande video är filmad av min kollega Andy efter en timmes strid med klass 2D, en klass som visserligen lärde sig engelska men enligt tidigare nämnda tidsindelning.
MEN, det är väldigt viktigt att upprätthålla skenet i lärarrummet. Den här videon belyser på ett mycket informativt sätt hur en fullkomlig mardrömslektion där lärarinnan var mycket nära att knäckas och var tvungen att ta till hot och thailändska för att få ordning, återberättas på ett sätt som får ovan nämnda lärarinna att framstå som stenhård och fullt kapabel.
Jag ber er att notera svetten som ligger som en hinna över hela ansiktet. Det är kall-svett och adrenalin efter att ha överlevt en 60 minuters nära-döden-upplevelse.
vackra människor
...vi är ju inte fula liksom...
Syrran och Aron poserar.
jag är för fin för att fälla tårar
en liten monki!det finns en del kläder jag skulle vilja köpa. men det går ju inte. det får man leva med när man har en tillfällig (får vi verkligen hoppas) matchvikt på 76 kg.
men så kollade jag på monkis hemsida och ville nästan gråta. jaa, av något så världsligt som fina kläder, fick jag nästan tårar i ögonen.
jag önskar innerligt att det är hormonerna som har en sådan inverkan.
jag vill nämligen inte vara en människa som på allvar gråter över en schysst trikå-klänning eller ett par sköna sneakers. det skulle rubba min hela existens om det vore så. jag skulle knappt kunna ta mig själv på allvar längre.
missförstå mig rätt, DU får gärna gråta blod över ett par manolo blahnik, men jag vill inbilla mig att de sista tårar jag någonsin fällt över ett modeplagg var back in -91, när morsan vägrade bekosta ett par levi´sjeans.
att det slutade där.
att jag numera spar tårarna till viktigare tillfällen som t ex när mocha/almond/fudge-glassen är slutsåld på minimarten eller när jag för tionde gången ser forrest gumps morsa dö eller när jag på toan mellan stönanden och stånkanden förbannar järntabletterna ännu en gång.
jomenvisst hörni!
EN ANNAN, (det är JAG det!) lyckades nämligen med konststycket att ta körkort i dag! Yep, på andra försöket satt den!
Det är fruktansvärt komplicerat och svårt att klara uppkörningen här i landet. Det vill jag att ni ska veta. I alla fall om man liksom jag har en tendens till att inte kunna köra bil överhuvudtaget.
Så jag är rätt stolt nu.
Och det underlättade att jag inte hade körläraren i släptåg. Jag börjar tro att det var hans "Sa-lowly, sa-lowly!!" som fick mig att misslyckas förra gången. Det, eller också att jag glömde vrida ratten när jag såg konerna komma rusande rätt mot mig i backspegeln.
Och för alla er knastyper därute. Om ni lyckas tyda det thailändska språket kommer ni ändå inte hitta mig på den adressen.
jag är för rolig!
Doctors call it Halitosis but we all know it simply as "Bad Breath."
blir:
Den medicinska termen är halitosis men i folkmun kallas det "dålig andedräkt."
hahahaheehhooooohahahaha!
u-u-underligt
min dator stammar! men bara när jag skriver på svenska och bara om jag skriver medicinska eller postoperativa vårdinstruktioner:
"om du ätter ppp-piller meddela dddin tandläkare...."
"kkkalla våta omslag vvvar halvtimmmmme..."
det är bara för skumt... jag lutar åt att det är mitt undermedvetna som är i farten.
men vad vill det egentligen säga mig?
grötbesvär
När man som jag bor i Thailand där det drickbara vattnet kommer på flaska är det av yttersta vikt att man är riktigt vaken när det är dags att laga havregrynsgröten om mornarna. När man sträcker sig efter vattenflaskan i kylskåpet bör man ha tagit morgonduschen redan, sminkat sig, klätt sig och satt på tv´n. Man bör alltså vara vid fullt medvetande.
Annars kan det lätt bli havregrynsgröt lagad på sprite zero.
Och det är förvånansvärt äckligt.
läppglansnytt
Det där läppglanset jag skrev om för några dagar sedan. Jag känner att det är dags för en update.
Jag är ärligt talat lite besviken över att behöva meddela att inga särskilda resultat uppnåtts. Inga frustande ungkarlar har försökt våldföra sig på mig och min karl har bara fortsatt klia sig i skrevet.
Så var det med det.
Men jag var inte den enda som lät mig luras. Läppglanset är numera slutsålt på öns alla Boots.
Kan ju också vara det som är problemet - marknaden blev mättad, saturated som det kallas på finansspråk. Över-saturated.
Jag menar, när varenda dam springer omkring med Victoria Silvstedt-läppar höjs plötsligt ribban, förstår ni. Då räcker det inte med sexy motherpucker-gloss inte. Då blir det dags för mer drastiska åtgärder.
Jag jobbar ju på ett skönhetscenter, så jag borde ju ha fattat från början att det krävs lite mer.
Skalpell, t ex.
Jag passar.
nannies i överflöd
Min pojkvän är dj. Han jobbar på gayklubb.
Det enda jag har att säga om det är att äckliga gubbar är äckliga oavsett sexuell läggning.
Och att det är oroande att se sin pojkvän nypas i rumpan.
Det är väl nackdelen med att jobba på gayklubb. Det sexuella ofredandet.
Å andra sidan har vi redan 15 transsexuella nannies att välja mellan.
Det kan man kalla löneförmån.
jag ber om ursäkt...
jag är fortfarande väldigt gravid.
det enda som kommit ur min kropp det senaste dygnet är en del väldigt efterlängtade exkrementer.
så kan det gå när man försöker vara rolig.
dumma mig. jag känner mig riktigt fånig.
halleluja!
bajs: känsliga läsare varnas härmed
Jo, som vegetarian bajsar man ofta. Det är inte ovanligt att man tömmer tarmen ett par gånger dagligen. Jätteskönt. Man känner sig lätt som en älva och glad som en lärka. Min skit till och med luktar bättre än andras, det är jag övertygad om.
Those days are gone.
Inte nog med att förstoppning tydligen är en vanlig bieffekt av graviditeten, ens läkare är ibland påhejare av avföringens fiende nummer ett: järntabletten. Jag har försökt att komma undan, tro mig, jag skippade dem i två veckor i förra månaden bara för få känna tillfredsställelsen av att klämma ut en riktigt rackabajsare.
Men Dr Chailailak jagar mig. Liksom min morsa kör hon på samvetet "You want strong baby! Baby need iron"
Nu har jag inte bajsat på över 24 timmar. Och innan dess var det enda som kom ut en patetisk ursäkt till bajskorv. Jag käkar obscena mängder chili, men de där järntabletterna är ogenomträngliga. De ligger som en pansarvägg någonstans i mina tarmar och stoppar upp processen. Snart kommer ungen inte få plats längre, mina skitfyllda tarmar kommer att tvinga honom ut i en för tidig födsel.
Vad ska jag göra? Jag är så full av skit att George Bush liknar en amatör.
snyggaste bäbisen
Och sin fars näsborrar.
Faktiskt snyggaste bäbisen jag sett på länge. Kanske någonsin.
snygg/ful dagar
Fuldagen börjar på samma sätt som snyggdagen med den skillnaden att redan innan man ser sig i spegeln har man en krypande aning om att något är lite galet. Ofta är det bara en uppgiven bekräftelse när man väl beskådar sin spegelbild. "Hej på dig fuling" , suck.
Det jobbiga med fuldagar är att vad man än hittar på blir man inte snyggare: Typ äta extra mycket glass för att bli gladare. Funkar ej.
Men idag skall jag dansa med blommor i mitt hår och sjunga schlagers och flirta med snygga karlar (om jag ser nån). Det kan man göra när man är så snygg som jag.
kråkor
Jag petar mig i näsan nästan hela tiden. Ibland t om offentligt.
Jag har en ursäkt. Jag är assimilerad i det Thailändska samhället. Här petas det i näsan hejvilt i tid och otid.
Det klagas en del på invandrarna i Sverige, att de inte är assimilerade. Det förstår jag inte. Det borde vara lätt: Sluta hälsa på folk och tro inte att du är bättre än någon. Och så några småproblem såsom livrädda svenskar, allmän främlingsfientlighet och svartskalle-ordet.
Nej, det är värre här i Thailand, det ska ni veta. Ett tufft klimat för oss faranger. (Farang är vad vi kallas). Näspeteriet är bara början. Som om inte det räckte måste man småprata med varenda kotte och le nästan hela tiden!
Jag är en god invandrare dock. Näspetandet har jag jobbat hårt med. Jag skulle nog vilja gå så långt som att säga att jag bemästrat konsten.
consider this a warning.
Stolta 75,6 kg väger jag nu. Och det är ABSOLUT förbjudet att ens titta på en KitKat, säger Dr Chailailak.
Jag lyckades gnälla till mig två ynka Malthesers av Mikey igår kväll framför tv´n. TVÅ!!! Så fattigt!
Jag kan inte smälta att att han är i maskopi med doktorn. Det kommer han att få ångra en vacker dag. Lita på det.
Den där 4D-maskinen upskattade grabbens vikt till 1787 g.
Det betyder att jag egentligen bara väger 73,813 kg, vilket i sin tur betyder att jag bara gått upp ca 14 kg! Vad är 14 kg?! Typ sju paket vetemjöl. Eller en liten hund. Alltså några limpor eller en pudel. Det har jag burit på många gånger förr. (Inte just en pudel, men en mops) (Och kanske inte ett helt bageri, men jag gillar bröd: Laputa, fillimpa, grova limpor.) Wåtts dö pråblem?
Ta inte ifrån en gravid kvinna hennes choklad.
Dr Chailailak, du kan räkna detta som en första varning.
ett friskt gossebarn
Idag var det dags för läkarbesök. Det sedvanliga 2D ultraljudet bytte vi ut mot det fräckare (och betydligt dyrare) 4D ultraljudet.
I Thailand blir det ibland jobbigt med kommunikationen.
Radiologen febrilt letande : "I try to look his dick"
Mikey (frustande): "Excuse me, what?!"
Jag: " I think she´s trying to locate his penis, honey"
I den medicinska världen bör man använda ord som penis och inte kuk. Det måste jag nog förespråka.
Lite senare kunde hon inte hitta bäbisens ena njure. Det var betydligt mer oroande än språkbruket, men visade sig vara falskt alarm, det kunde den tillkallade läkaren garantera.
Så min bäbis har två njurar och en kuk.
Känns tryggt.
freud, hjälp mig!
Och vad betyder det isåfall?
Blev jag ammad för kort tid som barn? För lång tid? Sög jag på napp alldeles för länge? Blev jag abrupt avvänjd?
Allt det här kan spela in på mitt psyke. Och på min sexualitet, den är viktig när man pratar om Freud. Förhållandet till mat ska vi inte heller glömma.
Det kan vara så många fel på mig och min sexualitet. (Matvanorna är det definitivt fel på, så där scorar han poäng Herr Freud.)
Skrämmande.
Jag ska inte älta det här mer.
Men. Låt mig bara säga att jag saknar mina cigaretter. Väldigt mycket. Och en cigarr är inte alltid bara en cigarr, även om den är det ibland tydligen. Enligt Freud.
Som sagt, skrämmande.
sexiga läppar
Scientists Confirm: size matters! fuller lips attract men more, det ni!!!
Jag kände naturligtvis ett pockande behov att prova. Vem vill inte attrahera karlar!?
Det började svida efter en minuts kontakt med läpparna. Sen läste jag att de s k powerfill® microspheres exploderar i volym upp till tio gånger när de kommer i kontakt med vatten. Jag insåg att min salivproduktion kanske inte var nog så jag rusade in på toan och höll läpparna under kranen. Det var skönt. Det minskade klådan. Men alla vet ju att vill man vara fin får man lida pin. Så jag fyllde på med lite mer glans.
Vid det här laget hävdade min pojkvän att han såg en tydlig skillnad mellan mina vanligen så magra stackare till läppar och den nya plutande Angelina Jolie-liknande mun jag nu stoltserade med. Och jag kunde se i hans ögon hur han liksom bara blev mer och mer galen av lusta för varje sekund som gick. För att inte driva honom till galenskapens brant rusade jag ännu än gång in på toa, men denna gång för att tvätta bort min nya sexiga mun. Det var skönt. Ingen mer klåda.
När jag kom tillbaka ut till vardagsrummet var allt som vanligt igen. Karln tittade på tv och kliade sig i skrevet. Puuh!
Det är möjligt att ökad blodcirkulation till följd av klåda kan ha varit den avgörande faktorn för slutresultatet. Det är min icke vetenskapligt bevisade teori. Eller också var det microsphererna. Vad vet jag.
Men eftersom det däremot är vetenskapligt bevisat att mina nya läppar kommer att attrahera männen mer, så kan ni räkna med att nästa inlägg blir en riktigt smaskig historia!
Yes, mina vänner, jag satte på mig glanset i morse igen...to be continued.
arla morgon
Den människan som myntade det uttrycket har uppenbarligen aldrig haft en blöt utekväll.
Jag menar, jag röker inte ens längre och jag har bajs i mun(d) om morgonstund.
tack det samma, grismamma
En av dem är "Tack det samma, grismamma" Simpel men effektiv.
"Du är ju helt puckad ju!"
"Tack det samma, grismamma"
Lägg märke till vilken otroligt aväpnande och garanterad vinnare-av-argumentet-effekt den frasen har!
Och vad överlägsen man kan känna sig efter att ha slängt ur sig en sån klassiker helt nonchalant.
Det är alldeles för få människor som kallar mig puckad.
vad tycker jag om horor?
Vad tycker jag om horor? Jag har tänkt och tänkt och tänkt på det sedan jag fick frågan igår av Maria Vuitton. Mitt cyniska jag fattar ju att hon skiter i vad jag tycker och att hon bara fiskar kommentarer till sin blogg, men det är ju en ganska intressant fråga, så jag tänker svara. Fast i min egen blogg. Muhahaha.
Det är svårt att svara på eftersom alla som arbetar som prostituerade naturligtvis är olika människor och eftersom det är en väldigt generell fråga i sig. Men jag antar att hon undrar över fenomenet först och främst och personen i andra hand. (Fast i diskussionen som pågår i hennes blogg har det varit många personangrepp.)
Jag kan ju till skillnad mot alla de fjantar som debatterar i Marias blogg "stoltsera" med att jag faktiskt känner prostituerade män och kvinnor personligen. Det blir lätt så när man bor i Phuket, Thailand. Om det gör mig klokare återstår att se...
Debatten som försigår verkar dock ha helt förbisett min första punkt:
1
Tillgång och efterfrågan.
Så länge det finns män (nej, det är inte många kvinnliga sexköpare därute plus att diskussionen hittills berört prostituerade av kvinnligt kön) som är intresserade av att köpa sex så kommer det att finnas till salu. Vilket leder mig in på :
+
Patriarkatet.
HALLÅ, vi lever faktiskt fortfarande på 2000-talet i en maktstruktur som främjar männen och deras behov. Jag är chockad över att ingen berört detta. Ja, det är jag. Så är det.
=
Kvinnor och män som säljer sex gör det för att de kan. Om ingen ville köpa så fanns inget att sälja. Eftersom dagens män tycker det är helt ok att köpa kvinnors kroppar och samhället (som till stor del styrs av män) inte gör något drastiskt för att förhindra detta eller för att förändra synen på sexköp så kommer det att fortgå.
2
Att kasta skit på de prostituerade är följdaktligen inte bara ett bevis på ens bristande kunskaper i samhällskunskap utan också på en ganska krass människosyn.
Varför är de prostituerade äckliga? (Som det påstås i den där bloggen). De är business män och kvinnor. Med ett äckligt yrke. Jaa, det håller jag med om. Men jag känner också tillräckligt många prostituerade för att veta att de är rätt vanliga människor med bara en skillnad från mig. Deras moraliska gränser är vidare än mina. PRECIS som sexköparens, faktiskt.
3
Att diskutera varför någon väljer att prostituera sig är inte lätt.
Här i Thailand handlar det ofta om pengar. Och eftersom samhället skiter högtidligt i vad individen gör för att överleva eller bli rik så är prostutition inte ett ovanligt alternativ
Jag tror inte att det är nyttigt för en människa att sälja sin kropp. Jag tror att det är precis lika osunt att köpa en annan människas kropp, kanske ännu värre.
Men jag skulle ALDRIG kalla någon äcklig eller mindre värd för att de valde att prostituera sig. Jag råkar vara något som kallas humanist. Slå upp det i ordboken, mina vänner.
Däremot skulle jag gärna kalla en sexköpare äcklig (och det har väl hänt att jag gjort, med tanke på var jag bor) men det tycker jag är en annan sak. Som sexköpare representerar man inte bara patriarkatet utan också makten-överheten. Makten och överheten (om den nu bör finnas överhuvudtaget - det är en helt annan samhällskunskapslektion) borde värna de "små" individerna, minoriteterna i samhället och inte utnyttja övertaget.
Det tycker jag om horor.
usch och fy!
Det är en fin, omtänksam och sund regel som jag självklart hade tänkt att be min son ha i åtanke när det blir dags.
Tyvärr måste jag ha blivit för stor i hatten med åren. Någonstans på vägen in i vuxenlivet blev jag kanske stursk och trodde att jag bemästrat alla konster och knep.
Ack, vad jag bedrog mig:
Jag vill tacka Petra (vars blogg jag snott bilden ifrån, www.nongpet.blogg.se) för att hon gjort mig uppmärksam på denna vidriga brist på hyfs och uppfostran. Jag vill dock klargöra att min kära mor gjorde sitt bästa.
Jag är personligen ansvarig för detta misslyckande.
vita lögner
jo just det. en polare kände inte igen mig i helgen. "your face is soo big!"
han hade rökt på fredspipan lite för mycket den dan, det ska erkännas, men ändå.
en annan en kom fram och frågade hur många kilo jag egentligen har gått upp "you are so fat"
ibland saknar jag den svenska finkänsliga mentaliteten: "nej, du är ju inte alls tjock!" eller "gu, vilken fin tröja !" "cool sminkning"
en liten vit lögn har aldrig skadat någon, mina kära thailändare. snarare tvärtom.
kineser-en miljard kan inte ha fel
Hur som helst, nu smälls det smällare och slås på trummor och dansas i drakdräkter.
Och har ni tänkt på att kineserna finns överallt? Alltså jag menar i hela världen?
Alla de där judehatarna som hävdar att judarna nästlat sig in i varenda vrå borde kolla upp kineserna. Det är kineserna som faktiskt är över en miljard starka. Scary va?! Tänk om de slår sig ihop? Judarna och kineserna? Då får vi studera toran i skolan och käka anka varje dag. Läskigt.
En ny världsordning kunde bli intressant tycker jag. Om våra barn inte växte upp med enbart amerikanska kulturreferenser utan lite mer dim sum, Feng Shui och Ang Lee-style. Och smällare. (Sedan har vi kommunismen och brotten mot de mänskliga rättigheterna som liksom haglar därborta i landet Kina. Det kan vi ju klara oss utan förstås.)
Jag ser fram emot framtiden måste jag nog säga. För jag tror stenhårt att kineserna är på språng. Hip to be Chinese kommer det att bli.
Och hade jag varit kines så hade jag hetat Xia Bao Rui, som reflekterar min skarpa intelligens och mitt juvelliknande sinne. I like.
Här www.mandarintools.com/chinesename.html kan du kolla upp ditt kinesiska namn.
Ja, det är som Jesus-grejen. Fast han var ju jude...
Djup av Henning Mankell
Kanske just därför.
Jag läste just klart Djup, fast på engelska, den hette konstigt nog Depths. Hade det varit en film hade den fått en totalt naturvidrig titel som "the man in the navy" eller nåt. Jag måste säga att jag eftersträvar att läsa böcker på deras originalspråk om jag kan, men när min amerikanske pojkvän lyckas komma ihåg en av mina svenska favoritförfattare så tackar jag och tar emot.
Själva berättelsen var precis så där grå som bara Mankell kan vara. Missförstå mig rätt. Det är inte grått att läsa. Men man blir inlindad i dimma och svårmod och gråskalor. Mannen i historien är etthundra procent psykopat, men vetskapen om det smyger sig på läsaren och liksom bara hoppar upp och slår en på käften precis som huvudpersonen själv slår sin underordnade på käften i ett tvärt raseriutbrott.
Historien utspelar sig under första världskrigets utbrott och mannen det handlar om, Lars Tobiasson-Svartman är mariningenjör och som uppgift har han att djupsondera alternativa rutter för den svenska flottan inför ett eventuellt svenskt intåg i kriget. Ute på en steril ö i skärgården träffar han på en kvinna. Kvinnan, Sara Fredrika bor där ute ganska motvilligt, hon blev kvar efter att hennes man drunknade, in-nästlad i ett fiskenät.
Det är nog inte direkt kärlek som får dessa två trasiga människor att söka sig till varandra utan mer desperation. Lars är desperat för att hans relation till sin fru är kall och han inte förstår sig på henne och Sara Fredrika är desperat ensam. Deras "kärlekshistoria" får naturligtvis inte ett lycklig slut.
Lars Tobiasson-Svartmans förändring från lätt deprimerad till fullfjädrad psykopat är väl den intressantaste bektraktelsen i boken. Eftersom det är en Mankell så får vi också några icke naturliga dödsfall på halsen.
Rekommenderas varmt, har allt en Mankell ska ha: ond bråd död, filosofiska livsfrågor och socialt patos.
jesusbarnet del 2
Eller är det den där pingstvänshumorn som gjorde att hon visste?!
min son och Guds?
Hittar lite tidsfördriv: fyll i ditt och pappans namn så genereras ett namnförslag till bäbisen baserat på era namn. Det varnas för att det inte är helt vetenskapligt men dock "kul". Lydig och uttråkad som jag är knappar jag in Pernilla och Michael.
Den som kan gissa det namn som kommer upp (utan att fuska och prova själv) kommer jag personligen att geniförklara.
Men det blir inga geniförklaringar idag, det kan jag lova.
Det första namnförslaget som kommer upp är nämligen..tada: JESUS!!???
"Jesus hur många gånger har mamma sagt åt dig att sluta peta dig i näsan!?"
I mitt fall är det ingen jungfrufödsel, det garanterar jag, så ni tre vise kan stanna hemma.
mini - me
Dr Evil.
Han har redan förstått att barn inte bara är individer utan också häftiga accessoarer. (Ni har väl sett Bradgelina & co?)
Gissa vem vår son ska vara?
Jag vet inte om detta är ett utspel av oproportionerliga egocentriska mått eller en hyllning till Mike Myers.
Vår son kommer bara att vara ca 7 månader gammal så jag tror det kan bli problem med lillfingergesten hursomhelst.
mamma bättre än glass
Fastän Thai Airways (världens mest överskattade flygbolag sedan ca 2001) ger mig ett pestalternativ och ett koleraval. Jag skulle vilja skriva ett helt inlägg om hur värdelösa de är. Men. Det skulle jag inte bli gladare av.
Vad jag skulle bli gladare av däremot är lite mocha-almond toffee glass så det ska jag gå och köpa mig.
Och nu la jag just på luren efter att ha pratat med min mamma så nu är jag överlycklig!
Jag älskar min mamma mer än glass. Mest för att hon är så klok. Hur kunde hon plötsligt bli så klok? Jag menar, när jag var fjortis fattade hon ju ingenting!
thank you sooo much...
Det är ju tur att man inte betalar för det hela.
Och tur att jag inte hade nåt att säga ändå.
Sedan vill jag tacka Thai Airways för deras alldeles speciella brist på service. Den är dyr och kommer serverad på dålig engelska och är ganska underhållande om man är lagd åt det masochistiska hållet.
Vilket jag tyvärr inte är.
Slutligen vill jag tacka min chef som genom en enkel rad i ett enkelt e-mail kan få mig att känna mig som bajs.
Det är det inte många som kan, så han förtjänar lite extra ovationer.
Tack ,tack, thank you, thank you I love you all!!
korrumpera mera?
Som den gången i min ungdom (läs för ett år sen) jag åkte fast i en trafikkontroll utan hjälm på huvudet såklart, och jag bjöd snuten på en kopp kaffe på restaurangen jag jobbade för att slippa boten.
Eller alla de gånger man skickat passet ut ur landet på visumansökan för ett par tusen baht och själv legat kvar på stranden och druckit ananasjuice.
Har man bara pengar så finns det inga situationer man inte kan ta sig ur här in the kingdom of smiles.
Men det har naturligtvis baksidor.
En bekant till mig körde ihjäl en thaiman och lemlästade hans fru under påverkan av valium och alkohol och tre dagars sömnbrist. Han betalade 80 000 baht för att klara sig ur den knipan. Det är vad ett, egentligen två människoliv (hon kan knappt gå) är värda.
Min sköna tandläkare kom tillbaka från Bangkok i dag där hon varit och testats för att komma in på universitetets tandregleringslinje. I år är fjärde året hon ansökt. Varje år hålls ett skriftligt test och 10 personer går sedan vidare till personliga intervjuer. Hon har alltså gått vidare till intervjuer i 4 års tid. Hon blev inte antagen i år heller. Man skulle kunna tro att hon inte har vad som krävs, men tyvärr är det nog så att de andra ansökanden har mer pengar eller inflytande eller bägge delarna. Det är så det funkar här i Thailand nämligen. "I scratch your back, you scratch mine".
Det är svårt att acceptera för oss svennar, men Thailand har en låååång tradition av korruption och vad heter det..svågerpolitik? Det kommer sig inte naturligt för mig att börja ringa inflytelserika vänner eller vifta med pengar så fort jag hamnar i knipa. Det måste jag öva på.
Det som stör mig mest just nu, förutom stackars Dr Da är att jag inte kom på tanken att vifta med 1 000 baht efter min katastrofala uppkörning sist.
humaniteten, en utdöende konst
Det är jättehemskt, och hon kan förmodligen anmäla, men vad gör fru Schulman? Jo hon uppmanar alla sina läsare att ringa och terrorisera tandläkaren i fråga samt boka tider där naturligtvis ingen kommer dyka upp.
Snacka om maktmissbruk och dåligt omdöme.
Och jag vet att jag kommer låta som en utdöende hippie: men kan vi inte bara behandla varandra medmänskligt? Kan vi inte bara vara snälla mot varann?
Hemska tandläkare kan ta en kurs i patient psykologi och galna bloggerskor kan bete sig som folk och inte glömma bort att det finns läsare helt utan omdöme. Ta lite ansvar allihop! Va!
thaistyle
Igår blev jag irriterad över att moppetaxichauffören stannade för rött ljus vid en vänstersväng. Det vill säga, jag blev upprörd över att han faktiskt följde lagen och inte körde en "thaistyle" manöver.
Det kan vara dags att åka hem till civilisationen nu.
bikinibilder...
Postat av:
najs me lite bilder... undrar bara va bikini bilden pa dig forsvann.... Aime e for skon... pendlar dagligen... det e en bit!! Kram
Feb 4, 2008 @ 11:09 AMPostat av: Theres
Oj oj! Ännu mer jobbiga strandbilder. Jag som sitter i snölandskap med -18.3 när jag klev upp blir lite extra frusen nu och längtar utomlands mer än någonsin.
Jag undrar också var bikinibilden på dig och din nya bikini tog vägen :)!
URL: http://www.gottnersson.blogspot.com/
Postat av: Gabi
Herre GUD vad jag blir avis!!!! Sitter här i kalla gråa och trista stokholm ochser dessa underbara bilder... Du förkänade verkligen en riktigt bra och skön helg!
Men vart är bikini bildrena på dig?? Och vems bil kör du??
Kram G
URL: http://gabrielasliv.blogg.se/
Mina kära vänner, tror ni att jag bedriver någon slags utvikningsblogg eller?
Det kommer inte att bli några foton på mig, mina celluliter och min bikini. Jag är extremt smickrad och road, men nej, det blir ingen halvnaken tjockis utlagd här inte! Det skulle se ut!
Min bikini är jättefin, grön med vita polkadots och glädjande nog var jag bara stressad i provrummet och lite svettig, så i verkligheten kan jag ha på mig nederdelen också! Som jag sa, skrattar bäst som skrattar sist! (Vad jag älskar när jag har rätt!)
och så var det roadtrip...
Jag körde upp till Khao Lak på en och en halv timme. (Till skillnad mot taxichauffören som tog mig och Mikey tillbaka till Phuket dagen innan på 50 min).
Tack vare Marias arbetskompis som pendlar denna sträcka var dag för att hon inte vill bo i Phuket längre (inte svårt att förstå) så hittade vi också en jättefin strand. Där myste vi hela dagen tills en regnskur som ingen kunnat förutspå, inte ens thaierna som verkar ha en inbyggd Pohlman i kroppen, föll. Då packade vi ihop och drog hemåt.
Det kändes som den första dagen på månader jag njutit av strandlivet och det var det ju också. Det blir fler helgturer till Khao Lak!
fredags - bilder
Bilder från fredagens Khao Lak tur och strandpartyt kommer här:
Mikey och Genghis
Solnedgång i Khao Lak
Så mysigt var det, att jag inte gick till sängs förrän alldeles för sent.
trettioårig papegoj förespråkare
Brist på självironi och lätt dyslexi är också rätt vanligt, uppenbarligen.
Man blir mörkrädd.
Och överlycklig att vara förbi tonåren. Jag hade inte pallat trycket. Det är jag den första att erkänna. Det var lättare att vara tonåring för 15 år sedan på många sätt.
Men samtidigt hoppas jag att det bara är bloggvärlden som är så ensidig. Att det finns tonåriga tjejer som gillar att läsa böcker, spela fotboll och lyssna på något annat än pojkband. Som kanske har en papegoja till husdjur och en pojkvän som inte heter "älsklingen" . Kanske heter han Peter. Eller kanske är det en flickvän. Vad vet jag.
Jag vet bara vad jag själv tycker och jag tycker att mångfald är trevligt och viktigt.
Och jag tycker också att chihuahuamodebloggerskorna inte är så intressanta.
Själv är jag trettio år och gravid med förkärlek till mopsar så det är kanske inte så konstigt.
Men jag skulle gilla en papegoj-blogg.
roadtrip imorrn!!!
Efter en snabb tur i poolen imorse och en sista längtansfylld blick åt stranden bar det iväg tillbaka till Phuket. Mikey klev av på flygplatsen för att resa vidare till Jakarta och sista spelningen i Asianation turnen. Jag klev in i en ny taxi och åkte vidare till jobbet.
Nu sitter jag här och är hungrig.
På grund av förseningar igår hann jag inte med det jobb jag tänkt göra på plats i Khao Lak igår så nu är "operation återresan" i full gång. Första delen som jag tror jag lyckats bra med var att övertala Maria att haka på imorrn. Nu återstår bara att få upp henne ur sängen i någorlunda tid imorgon bitti...
Roadtrip!!!!
kissar i spotlights...
90% av dem såg mig i all min prakt är bögar så deras intresse av mina nedre regioner lär ju vara minimalt.
och de resterande 10 procenten såg väl inget nytt skulle jag tro.
men ändå.
om jag får välja sitter jag gärna ned på en toalettstol bakom lyckta dörrar. lite privat sådär.
strandlivet jag saknat
det är så här det ska vara. nu kommer jag ihåg varför man ska bo i Thailand. inte en jetski, strandraggare, försäljare eller skrikig bikini så långt ögat kan nå. bara sanden och vattnet och palmerna. det kallar jag strand.
tidsoptimisten filosoferar
Jag bara väntar och väntar...på minibussen som ska plocka upp mig...
Thai-tid. Ett koncept jag vanligtvis är väldigt nöjd med eftersom jag är vad man brukar kalla en "tidsoptimist"
Just idag hade lite svenne-effektivitet suttit fint dock.
Man kan inte alltid få det bästa av två världar.
Det var dagens sensmoral.
i aim to please
Hans skratt avtog dock när jag förklarade att de var för små.
Rumpan får jag försöka täcka med shorts.
Skrattar bäst som skrattar sist.
