ärlighet varar längst
Det är skönt med vänner som är ärliga i alla lägen och inte skräder orden... 
Good to see that you are still hot, even when pregnant. Brendan
(han har alltid haft en soft spot för mig, den käre Brendan)
shit ass! NÅ har du mage.... hehe Sinnsykt! Vibeke
(låter så trevligt på norsk)
och min personliga favorit:
fucking hell...that's the worst case of trapped wind i've seen Andy
vart tar alla bajs och kissblöjor vägen?
Idag fick jag en blöjsophink gratis. Det är en pryl jag inte ens visste fanns för en månad sedan. Tydligen kostar de ett par hundra spänn att köpa.
En speciell sophink för nedbajsade blöjor får mig att inse att jag inte är så beredd på att bli morsa.
Det är inte så mycket bajset.
Mera tanken på att det tydligen krävs en sopkorg av ett slag jag aldrig hört talas om.
Är det något mer jag bör veta eller införskaffa?
Frisyrgele till bäbisens första hårstrån?
Självlysande bröstvårtor så bäbisen hittar rätt när han ska amma i mörker?
Jag är orolig. Jag var mkt nära att missa en sådan (bevisligen) viktig grej som blöjsophinken. Vad tusan hade blivit av alla vilsna bajs och kiss blöjor utan den?
Alldeles för nära där, Pernilla...
Orutinerad moster vs
en morsa vars blick meddelar att hon vet allt om blöjhinkar.
språklig dominans
Whåtts jåår näjm?
Jag älskar göteborska. Enda svenska dialekten med självrespekt. När en göteborgare talar engelska vet alla var han kommer ifrån.
Att man kan sjunga på Eskilstuna-mål har Kent bevisat och att man kan rappa på skånska har Timbuktu slagit fast.
Men vilken göteborgare som helst kan tala engelska på göteborska. Det är skönt att man som göteborgare kan identifieras världen över. Kåmå estaas? Sawattdiiika. Gotänn tak. Funkar på alla språk.
umeåhc
Ännu en gång får jag anledning att glädjas åt min ungdoms stolta modeval. Den tyska stilpolisen hade inte haft en chans till anmärkning.
En liten tid i min ungdoms vårar bodde jag i Umeå och var naturligtvis vegan. Det är ett av kraven för att få bo i Umeå, det eller att man bosätter sig i en studentlägenhet på Ålidhem och blir bajsnödig filosof.
Jag valde veganvägen. Jag var för ung för att bli student vill jag minnas (såhär i efterhand kan jag nämligen tycka att filosofin hade passat mig bättre).
I veganskapet ingick en obligatorisk uppskattning av sk hardcoremusik och det allra viktigaste, uniformen: baggypants och hoodtröjor, gärna med politiska budskap i stil med McShit eller Meat is Murder eller också loggan med ett skönt band.
Och i denna ljuva morgonstund hittade jag följande: Ett stycke hood-tröja med Randy*-tryck. (Skönt, hade det varit ett Earth Crisis**-tryck , kunde det ha känts motigt). Ett par kamouflagebyxor i strlk VERY LARGE. Så nu har jag fler mamma-kläder. Bra.
*Bra punk.
** Ofattbart dålig metal. Men också detta band hade ett existensberättigande en gång.
Jag vill dock poängtera att Meat still is Murder, era grisätare!
En liten tid i min ungdoms vårar bodde jag i Umeå och var naturligtvis vegan. Det är ett av kraven för att få bo i Umeå, det eller att man bosätter sig i en studentlägenhet på Ålidhem och blir bajsnödig filosof.
Jag valde veganvägen. Jag var för ung för att bli student vill jag minnas (såhär i efterhand kan jag nämligen tycka att filosofin hade passat mig bättre).
I veganskapet ingick en obligatorisk uppskattning av sk hardcoremusik och det allra viktigaste, uniformen: baggypants och hoodtröjor, gärna med politiska budskap i stil med McShit eller Meat is Murder eller också loggan med ett skönt band.
Och i denna ljuva morgonstund hittade jag följande: Ett stycke hood-tröja med Randy*-tryck. (Skönt, hade det varit ett Earth Crisis**-tryck , kunde det ha känts motigt). Ett par kamouflagebyxor i strlk VERY LARGE. Så nu har jag fler mamma-kläder. Bra.
*Bra punk.
** Ofattbart dålig metal. Men också detta band hade ett existensberättigande en gång.
Jag vill dock poängtera att Meat still is Murder, era grisätare!
owen, oohh owen...
Jag drömde om Owen (Cunningham!) Wilson i natt. Han tog mig på en date under ett äppelträd och sedan åkte vi ut i vildmarken och tältade och fiskade. Bara jag och en av de sexigaste karlarna i världen ute i vildmarken! Så vaknade jag. SKIT! Man får hoppas att det i det parallella drömuniversumet hände både det ena och det andra av barnförbjuden karaktär.
Min internetuppkoppling är så slö att när ni läser det här i morgon bitti, kom ihåg att jag började skriva det i lördags. Lite påfrestande att uppdatera i ett sånt här läge. Jag ber om ursäkt.
Min internetuppkoppling är så slö att när ni läser det här i morgon bitti, kom ihåg att jag började skriva det i lördags. Lite påfrestande att uppdatera i ett sånt här läge. Jag ber om ursäkt.
plus att jag åker till IKEA för att köpa påslakan imorgon!
Köpte skor idag. Styckpris 124, 50 SEK. Jag hittar bara billiga dojor.
I övrigt har jag börjat missbruka Gaviscon. Inte ett njutningsfyllt missbruk (det smakar som man skulle kunna tänka sig att sån där pulvertvål man ibland stöter på i diverse skumma lokaler kunde smaka). Nej, icke ett ett missbruk med en "high", men dock ett nödvändigt sådant.
Dessutom har jag snott farsans säng. Bäddsoffan var ingen höjdare enligt min ringa mening, så det känns bra att min 68-årige halte gamle far med höftleds och miniskproblem samt ett Vestibularisneurit-tillfrisknande i ryggen tycker den duger.
Jag har också bakat bröd. Fillimpa och morotsbröd. Och köpt en amningsbehå. Jag ser allt detta som ett led i utvecklingen. Pernilla på vägen mot bullmamma-målet. Imorgon tänkte jag stoppa strumpor samt tilllaga blommiga falukorvar.
I nästa vecka någon gång när jag börjat nicka instämmande till Linda Skugges blogg, får någon gärna komma förbi och örfila mig.
I övrigt har jag börjat missbruka Gaviscon. Inte ett njutningsfyllt missbruk (det smakar som man skulle kunna tänka sig att sån där pulvertvål man ibland stöter på i diverse skumma lokaler kunde smaka). Nej, icke ett ett missbruk med en "high", men dock ett nödvändigt sådant.
Dessutom har jag snott farsans säng. Bäddsoffan var ingen höjdare enligt min ringa mening, så det känns bra att min 68-årige halte gamle far med höftleds och miniskproblem samt ett Vestibularisneurit-tillfrisknande i ryggen tycker den duger.
Jag har också bakat bröd. Fillimpa och morotsbröd. Och köpt en amningsbehå. Jag ser allt detta som ett led i utvecklingen. Pernilla på vägen mot bullmamma-målet. Imorgon tänkte jag stoppa strumpor samt tilllaga blommiga falukorvar.
I nästa vecka någon gång när jag börjat nicka instämmande till Linda Skugges blogg, får någon gärna komma förbi och örfila mig.
sköna skor
Pernilla: Kolla farsan, vilka schyssta tofflor jag köpte! Billiga var de också!
Fadern: Hmm, vad kostade de?
Pernilla: 25 spänn!
Farsan: Hmm...50 kronor alltså!?
Pernilla: Nää, 25 sa jag ju!
Pappa lille: Jahaja. Tolv och femti, menar du. Styck.
Min far är väl den enda som som är intresserad av styckepriset på skodon?
Eller?
Fadern: Hmm, vad kostade de?
Pernilla: 25 spänn!
Farsan: Hmm...50 kronor alltså!?
Pernilla: Nää, 25 sa jag ju!
Pappa lille: Jahaja. Tolv och femti, menar du. Styck.
Min far är väl den enda som som är intresserad av styckepriset på skodon?
Eller?
ryssen kommer!
Vi barn av kalla kriget kan kanske minnas att det förelåg en viss risk att ryssarna skulle invadera. Vad exakt Sverige har att erbjuda ryssen grunnar jag fortfarande på. Det var ubåtar som siktades och flyglarm som testades första måndagen i månaden (det görs visst fortfarande).
Man var alltid lite spänd när ett överljudsplan susade förbi och åskdundrandet slog till en sekund senare. Det kunde ju vara en MIG. (Nuförtiden är man också lite bekymrad, men mera för att ett JAS-plan ska dimpa ner i skallen på en.) Och att de där ryssarna och amerikanerna satt med fingret på varsin knapp som kunde skicka kärnvapen tvärsöver jordklotet på mycket kort tid i en slags raket, det var allmän vetskap. Man hade koll på skyddsrummen i kvarteret.
Jag kan ju inte påstå att jag funderade jättemycket på det hela, men det fanns liksom i bakhuvudet hela tiden. Ryssen, han var stor, mustaschprydd och grå.
Inatt 04.40 vaknade jag av ett tjutande utan motstycke och min första tanke var: Nu är han här - Ryssen! Var är skyddrummet?
En sekund senare fattade jag att det var brandlarmet, rökdetektorn.
Batteribytesdags uppenbarligen. Inget skrämmande alls, utom möjligen farsans gubbkalsonger, i ögonhöjd när han klättrade upp på en köksstol för att plocka ner dosan. Och tjuten som upprepades tio minuter senare eftersom han glömt plocka ur batteriet.
Man var alltid lite spänd när ett överljudsplan susade förbi och åskdundrandet slog till en sekund senare. Det kunde ju vara en MIG. (Nuförtiden är man också lite bekymrad, men mera för att ett JAS-plan ska dimpa ner i skallen på en.) Och att de där ryssarna och amerikanerna satt med fingret på varsin knapp som kunde skicka kärnvapen tvärsöver jordklotet på mycket kort tid i en slags raket, det var allmän vetskap. Man hade koll på skyddsrummen i kvarteret.
Jag kan ju inte påstå att jag funderade jättemycket på det hela, men det fanns liksom i bakhuvudet hela tiden. Ryssen, han var stor, mustaschprydd och grå.
Inatt 04.40 vaknade jag av ett tjutande utan motstycke och min första tanke var: Nu är han här - Ryssen! Var är skyddrummet?
En sekund senare fattade jag att det var brandlarmet, rökdetektorn.
Batteribytesdags uppenbarligen. Inget skrämmande alls, utom möjligen farsans gubbkalsonger, i ögonhöjd när han klättrade upp på en köksstol för att plocka ner dosan. Och tjuten som upprepades tio minuter senare eftersom han glömt plocka ur batteriet.
inte(rnationella) kvinnodagen
Yep. Idag skall man gå runt och bara bli firad. Så döm om min förvåning när nassegrisarna står på torget och demonstrerar, beskyddade av polisen såklart. Nationalsocialistiska fronten eller något liknande kallade de sig. Med den svenska fanan stolt vajande i blåsten.
Yttrandefriheten. Skönt att den finns, för då kunde jag säga: "Nej, tack, skulle inte tro det, pappan till mitt barn är en sk blatte", när en fetlagd rakad yngling med torshammare på tröjan försökte ge mig flygblad. (Inom mig placerade jag även en välriktad karatespark i punghöjd på tjockisen)
När jag tittade lite närmre på resten av de stolta grabbarna tyckte jag lite, lite synd om dem. De är ju helt klart inte begåvade med ett vackert yttre (antagligen för att matcha deras fula inre) och jag förutspår att dera snusstinna läppar snart kommer att kyssa en thailändsk prostituerads dito trots ideologiska övertygelser. Det är ju exakt så grabbarna ser ut som kommer på sexsemester.
Lite funderingar:
1 Var är alla kvinnor som borde synas på internationella kvinnodagen? Det är ju en skam att grabbarna i övre tonåren samt tjugoårsåldern tar över vår dag. Speciellt eftersom det enda de har att säga är typ "Sverige åt svenskarna".
2 Varför är Sverigenationalister och dylika organisationer nästan alltid män? Och varför i fridens namn ställer de sig och demonstrerar på internationella kvinnodagen? Det är ju nästan lite farsaktigt.
3 Utseendet spelar roll. Tjockisar i uttvättade munkjackor och Doc Martens har väldigt begränsad attraktionskraft. (Tro mig, jag var en tjock liten punkare en gång i tiden, utan högerextrem ideologi, men med DocMartens och rakat huvud och så blev inga barn gjorda).
Nej, Sverigetyperna får nog skaffa sig stajlist, t om vänsterpartisterna som stod längre ner på torget och skulle vara någon slags motvikt, var snyggare.
4 Jag är besviken hittills på min Sverigeåterkomst. Ohjälpsamma medelålders och främlingsfientliga ungdomar. Jag längtar hem. Hemma är i Thailand, utan tvekan.
Yttrandefriheten. Skönt att den finns, för då kunde jag säga: "Nej, tack, skulle inte tro det, pappan till mitt barn är en sk blatte", när en fetlagd rakad yngling med torshammare på tröjan försökte ge mig flygblad. (Inom mig placerade jag även en välriktad karatespark i punghöjd på tjockisen)
När jag tittade lite närmre på resten av de stolta grabbarna tyckte jag lite, lite synd om dem. De är ju helt klart inte begåvade med ett vackert yttre (antagligen för att matcha deras fula inre) och jag förutspår att dera snusstinna läppar snart kommer att kyssa en thailändsk prostituerads dito trots ideologiska övertygelser. Det är ju exakt så grabbarna ser ut som kommer på sexsemester.
Lite funderingar:
1 Var är alla kvinnor som borde synas på internationella kvinnodagen? Det är ju en skam att grabbarna i övre tonåren samt tjugoårsåldern tar över vår dag. Speciellt eftersom det enda de har att säga är typ "Sverige åt svenskarna".
2 Varför är Sverigenationalister och dylika organisationer nästan alltid män? Och varför i fridens namn ställer de sig och demonstrerar på internationella kvinnodagen? Det är ju nästan lite farsaktigt.
3 Utseendet spelar roll. Tjockisar i uttvättade munkjackor och Doc Martens har väldigt begränsad attraktionskraft. (Tro mig, jag var en tjock liten punkare en gång i tiden, utan högerextrem ideologi, men med DocMartens och rakat huvud och så blev inga barn gjorda).
Nej, Sverigetyperna får nog skaffa sig stajlist, t om vänsterpartisterna som stod längre ner på torget och skulle vara någon slags motvikt, var snyggare.
4 Jag är besviken hittills på min Sverigeåterkomst. Ohjälpsamma medelålders och främlingsfientliga ungdomar. Jag längtar hem. Hemma är i Thailand, utan tvekan.
internätet och e-postandet
Skönt att jag är hemma, tycker mamma.
Nu kan hon ju äntligen få hjälp att logga in på sin gmail så hon kan läsa alla de ca 170 e-mail jag skickat.
Skönt tycker jag också. Jag trodde jag hade världens minst läskunninga morsa. Hon bara fortsatte fråga samma saker och jag fortsatte svara. Det har visat sig att mamma använt sin hotmail trots att jag i somras visade henne alla fördelar med gmail.
Håhåjaja.
Den här gången tänker jag försöka mig på att förklara skype. Vi får väl se hur det går.
Nu kan hon ju äntligen få hjälp att logga in på sin gmail så hon kan läsa alla de ca 170 e-mail jag skickat.
Skönt tycker jag också. Jag trodde jag hade världens minst läskunninga morsa. Hon bara fortsatte fråga samma saker och jag fortsatte svara. Det har visat sig att mamma använt sin hotmail trots att jag i somras visade henne alla fördelar med gmail.
Håhåjaja.
Den här gången tänker jag försöka mig på att förklara skype. Vi får väl se hur det går.
medelålderssvensken är kanske inte en bra människa
En liten sann historia. Jag varnar för att den inte är det minsta rolig. Jag blir faktiskt ledsen och förbannad bara av att tänka på den.
En tidig måndagsmorgon landar Thai Airways flight TG960 på Arlanda i lite lätt snöfall. Med på planet finns bl a lillapernilla som nu är trött och frusen i sin sommarjacka efter att ha varit vaken i 48 timmar. Men vid gott mod för trots allt är det skönt att vara tillbaka i kalla gamla Svedala där saker och ting fungerar som de ska. Efter att ha kollat klockan och sett att det är gott om tid bestämmer jag mig för att ta flygbussen in till Centralstationen. En av Arlanda anställd kille hjälper mig med resväskan upp på bussen. 45 minuter senare anländer vi till slutstationen och jag förbereder mig att kliva av.
Nu kommer lite viktig info till alla ego medelålders gubbar och gummor i Sverige:
DET ÄR FAKTISKT GANSKA FULT ATT INTE HJÄLPA ANDRA MÄNNISKOR.
De sista som kliver av före mig är ett medelålders par, uppenbarligen friska och raska efter som de klarar att lyfta ned sina resväskor utan problem. Jag harklar mig och säger: "Ursäkta, skulle ni kunna"...längre än så kommer jag inte för damen (jag kunde kalla henne något annat mindre artigt, men jag är till skillnad från den kvinnan både väluppfostrad och human) säger högt och (jag svär!) hånfullt "NEJ!" Jag måste ha sett tvivlande ut (det var så jag kände mig, jag fattade inget) så damen lägger till ett spydigt "tack", för att förtydliga att.. jag vet inte .. hon är helt bortom räddning kanske? Vad vet jag? Det var liksom inte erbjudande jag slängde fram. Jag vet bara att hade inte busschauffören varit en normal medelålders man så hade jag väl fått framfall på busststationen.
Jag har nu tänkt på detta i flera dagar och inte hittat något försonande i damens handlande. Det finns inga ursäkter för att bete sig så. Det är inte ok att säga nej till någon som ber en snällt om hjälp. Om det inte handlar om uppenbara galenskaper såklart.
Jag är ialla fall i Sverige nu. Landet där man som gravid kvinna (jag skröt för min amerikanske pojkvän) inte behöver oroa sig för att inte få hjälp. Tji fick jag.
Nej.Jag kan inte hålla mig:
Jag hoppas tantskapet ramlar på isen och bryter lårbenshalen när hon närmar sig de 70. Och att ingen hjälper henne upp när hon ber om hjälp. "NEJ TACK!"
En tidig måndagsmorgon landar Thai Airways flight TG960 på Arlanda i lite lätt snöfall. Med på planet finns bl a lillapernilla som nu är trött och frusen i sin sommarjacka efter att ha varit vaken i 48 timmar. Men vid gott mod för trots allt är det skönt att vara tillbaka i kalla gamla Svedala där saker och ting fungerar som de ska. Efter att ha kollat klockan och sett att det är gott om tid bestämmer jag mig för att ta flygbussen in till Centralstationen. En av Arlanda anställd kille hjälper mig med resväskan upp på bussen. 45 minuter senare anländer vi till slutstationen och jag förbereder mig att kliva av.
Nu kommer lite viktig info till alla ego medelålders gubbar och gummor i Sverige:
DET ÄR FAKTISKT GANSKA FULT ATT INTE HJÄLPA ANDRA MÄNNISKOR.
De sista som kliver av före mig är ett medelålders par, uppenbarligen friska och raska efter som de klarar att lyfta ned sina resväskor utan problem. Jag harklar mig och säger: "Ursäkta, skulle ni kunna"...längre än så kommer jag inte för damen (jag kunde kalla henne något annat mindre artigt, men jag är till skillnad från den kvinnan både väluppfostrad och human) säger högt och (jag svär!) hånfullt "NEJ!" Jag måste ha sett tvivlande ut (det var så jag kände mig, jag fattade inget) så damen lägger till ett spydigt "tack", för att förtydliga att.. jag vet inte .. hon är helt bortom räddning kanske? Vad vet jag? Det var liksom inte erbjudande jag slängde fram. Jag vet bara att hade inte busschauffören varit en normal medelålders man så hade jag väl fått framfall på busststationen.
Jag har nu tänkt på detta i flera dagar och inte hittat något försonande i damens handlande. Det finns inga ursäkter för att bete sig så. Det är inte ok att säga nej till någon som ber en snällt om hjälp. Om det inte handlar om uppenbara galenskaper såklart.
Jag är ialla fall i Sverige nu. Landet där man som gravid kvinna (jag skröt för min amerikanske pojkvän) inte behöver oroa sig för att inte få hjälp. Tji fick jag.
Nej.Jag kan inte hålla mig:
Jag hoppas tantskapet ramlar på isen och bryter lårbenshalen när hon närmar sig de 70. Och att ingen hjälper henne upp när hon ber om hjälp. "NEJ TACK!"
