lillapernilla

Ännu en gång får jag anledning att glädjas åt min ungdoms stolta modeval. Den tyska stilpolisen hade inte haft en chans till anmärkning.
En liten tid i min ungdoms vårar bodde jag i Umeå och var naturligtvis vegan. Det är ett av kraven för att få bo i Umeå, det eller att man bosätter sig i en studentlägenhet på Ålidhem och blir bajsnödig filosof.
Jag valde veganvägen. Jag var för ung för att bli student vill jag minnas (såhär i efterhand kan jag nämligen tycka att filosofin hade passat mig bättre).
I veganskapet ingick en obligatorisk uppskattning av sk hardcoremusik och det allra viktigaste, uniformen: baggypants och hoodtröjor, gärna med politiska budskap i stil med McShit eller Meat is Murder eller också loggan med ett skönt band.
Och i denna ljuva morgonstund hittade jag följande: Ett stycke hood-tröja med Randy*-tryck. (Skönt, hade det varit ett Earth Crisis**-tryck , kunde det ha känts motigt). Ett par kamouflagebyxor i strlk VERY LARGE. Så nu har jag fler mamma-kläder. Bra.

*Bra punk.
** Ofattbart dålig metal. Men också detta band hade ett existensberättigande en gång.

Jag vill dock poängtera att Meat still is Murder, era grisätare!