lillapernilla

-så, wow, duttik!!! (duktig)

Sedan jag sist skrev har jag
1) blivit singel mamma
2) äntligen fått en nanny
3) sonen har fått  bekanta sig med ett "stepmonster"
4) blivit smal
5) insett att jag har världens bästa vänner


Det är inte det inte många som kan skryta med att ha upplevt under en månad av sitt liv. Jag känner mig unik och utvald!

Jag känner också en hel massa andra känslor. Tänkte nog ta och skratta åt det. Feel free to join in!

Det blir roligare i nästa inlägg, jag lovar...

Nya hobbies:

1 (NY)Torka dräggel.
 Ungefär en gång i sekunden producerar min son ungefär 5 ml dräggel som betyder att ungefär en gång i halvtimmen är tyg-haklappen genomblöt och måste bytas eller alternativt är hårdplast-haklappen full och måste tömmas.


2 Se hur många dagar man kan gå utan att tvätta håret.
 Tvätta håret  e onödig lyx som gör det svårt att agera snabbt om barnet börjar skrika.
 Förresten är schampoo dyrt.
 Dessutom blir håret så stabilt liksom när man bara sköljer det med vatten.

3 Prata konstant om ALLT man tar för sig.
Ni som känner mig vet att jag gillar att snacka. Nu har jag uppnått en ny nivå:
"Sådärja lillnutte, då ska vi ta och byta blöjan då, nää det är inget att gråta över, titta, titta här mamma gör en rolig min, bluhähähä, prutt, prutt, skratta då lillen, jag älskar dig lillgris, usch vad du har bajsat, tja..det är ju bra det betyder ju att matsmältningen fungerar på dig gullunge..."osv, etc...i all evighet, amen.

Kanske ialllafall. Jag ska försöka. Att ha barn är lite oväntat ett heltidsjobb. Ja, jag skriver oväntat för jag hade ingen aning. Och inte är jag den som någonsin brytt mig om att fråga nån stackare hur det är att ha barn heller.
Nu vet jag. Vi mammor är vardagshjältinnor - varje dag, varje timme, varje minut, dygnet runt.

Det är också det mest givande jobb jag någonsin haft. Trots att jag inte får betalt i pengar. (Snarare tvärtom - vet ni vad blöjor kostar!!? och de är till för att skita i!!!? helt otroligt!)

Nu är min son ca tre månader och han skelar inte längre. Han fiser som en riktig karl däremot.

Jag har följdaktligen varit morsa i drygt tre månader. Jag har under denna tid fått ett högerbröst som är knappt en strlk större än det vänstra, en rumpa som är som gjord för att dansa samba och lärt mig att Skip*Hop är it-skötväskan för den trendmedvetna mamsen. Så en sådan har jag införskaffat.

Nää, nu skriker den lille, vi hörs.

...och hon tycker t o m att jag är vackrast i världen!

hormoner, hormoner....

Två saker

Ett:
När man just blivit morsa så glider man omkring i sin fula rock på BB och tycker att ALLA andras bäbisar är skitfula.
Det är sant.
Denna företeelse hänger tydligen kvar när man går och glassar med sin barnvagn på stadens torg och möter andra föräldralediga morsor och i förbigående slänger en förstulen blick ner i deras vagnar: "Jaha, jag visste väl det - en TILL ful liten unge" Tänker man och förundras ännu än gång över hur vackert ens eget lilla knyte är.

Två:
Å andra sidan var jag tvungen att stänga av tv'n häromveckan när Humorgalan visades, inte på grund av det totalt missvisande namnet (mitt lavemang innan förlossningen innehöll mer humor och bajs naturligtvis - men det är ju nästan samma sak) men på gund av alla barnen. Alla dessa lidande små barn som plötsligt är så verkliga! Det är ju små BARN för tusan som far illa! Små barn precis som mitt lilla barn! Fy tusan, världen är en sugig plats där små telningar måste jobba 12 timmar om dagen för att ha råd att köpa sig en torr bröbit. och ingen mamma att se efter dem.
Jag grät och grät.

Slutsats - en del andra ungar är fula och andra barn är det så synd om att hjärtat brister och min son är vackrast i världen.